Våga och vinn....

Jag har under större delen av mitt liv har jag levt bakom en mask eller en mur, inte många som kommer bakom den på riktigt, du kanske får se en glimt av mitt riktiga jag, var glad och känn dig unik om du sett mig på riktigt.

För då har du fått något som många inte får, tar du chansen och låter mig våga vara mig själv utan att behöva spela en roll, då är du unik min vän.

Våga låta mig lita på dig, det tar tid men det är värt det i det långa loppet.

Det finns 3 "nya" personer som jag släpper in, den ena av de 3 hon ser mig verkligen, är så glad att hon lät mig ta min tid innan jag litade på henne.

Stressa mig inte för då blir jag osäker och rädd, låt mig få våga vara den jag är fastän jag har svårt med det sociala samspelet mellan människor.

Jag vet många som tycker att jag har så bra ögonkontakt med andra människor, men ska sanningen fram så har jag nog ALDRIG sett dig rätt i ögonen, utan jag tittar oftast på en punkt i pannan på folk och då ser det ut som jag tar ögonkontakt.

Jag vet att jag missar mycket bara på grund av detta, om du ser mig på stan och jag inte hälsar, så är det inte för att jag är ohövlig utan för att jag nog inte ens sett dig överhuvudtaget.

Jag har svårt med intryck, då jag tar in allt jag ser och hör.

Jag älskar min man och han är en Aspie också.

Lite ditt och datt....

Såg de första snöflingorna falla i fredags, inget som la sig men ändå så är vintern snart här, suck.

Så här ser mina nya Foppisar ut.

Blev en längre prommis med min kp i tisdags, har varit helt svag i benen sedan dess och ändå blev det en kortare promenad med boendestödet i fredags.

Vi hade en liten storm också, så jag lägger upp lite bilder ifrån den.

Det blåste ordentligt, vilket syns på bilderna.

Pratade med min mamma i telefon igår och hon sa en sak som gjorde mig orolig ang hennes förvaltare, han är inte riktigt klok den mannen så det blir att ringa överförmyndaren imorgon för det han sägs ha gjort nu är emot lagen, har själv klart pratat med min god man om detta och det är hon som sagt att han brutit emot lagen och det är nog inte första gången han gjort det heller.

Vi alltså, jag och min man har i flera års tid försökt att få min mamma och hennes sambo att byta ut muppen de har som förvaltare men nej, det står ut med honom och jag fattar inte varför.

Tar mig en arraksboll att tugga på, det var gott fast Trocadero och arraksboll går väl inte ihop i smaken så bra egentligen, man tager vad man haver.

Ingen har hört av sig på mobilen heller fast det är ju inget ovanligt, sällan någon som hör av sig till mig och det är rätt tråkigt ändå, skulle vara kul att få ett sms lite då och då.

Har svårt för att somna på kvällarna igen, man ligger där och vrider och vänder på sig, vilket i sig är en bedrift då man har ett 8 kilos kedjetäcke på sig.

Sedan måste jag raka bort mitt hår för det är fullt med knutar och tovor, har klippt bort de största knutarna med sax för att de inte ska fastna i maskinen, snart kommer man att frysa om tänket lite men mitt hår växer ju som ogräs.

Få se när min kp vill träffas igen, måste kolla vädret för veckan som kommer.

Börjar känna mig lite hungrig kanske man skulle äta middag snart.

Idag var jag och mannen ut med bilen, det var en del fåglar på träsket men svanarna syntes inte till.

Tappade tråden, återkommer nästa gång då tråden hittas.

Pust, suck och stööööön....

Jag och mannen var till stor stan i fredags besökte Biltema och Dollarstore, köpte nya Foppisar på Dollarstore, ska få mannen i huset att fota dem, vi besökte också en godisaffär och köpte blandat godis.

Min man fyllde år under helgen, 3 personer kom och fikade, endast 3 personer av alla vi känner kom, känner mig ledsen p.g.a. detta.

Skulle ut på promenad med min kp igår och jag var så slut orkade bara gå en kort promenad, kände mig helt ur form, urlakad, ingen som helst kraft är väl för att man inte tagit igen sig efter helgens bravader kan jag tänka mig.

En vän till mig tjatar på mig att vi ska komma hem till honom och hälsa på, blir extremt stressad av detta, varför är det ALLTID jag som ska resa, det är lika långt bägge vägarna, fast ibland undrar jag om folk anser att det är kortare för mig att komma till dem än tvärtom, brukar säga om någon vill umgås att det finns buss men det är väl lättare ändå för oss att resa då vi har bil, men det kostar ju också pengar att köpa bensin.

Det bara känns som att ALLT hänger på att JAG ska: hälsa på, ringa, sms:a, pm:a och höra av mig först och fast jag gör det så händer det att jag INTE får något svar, är det riktig vänskap?

Kanske ska lägga ner och inte höra av sig till någon, bara för att se ifall någon hör av sig frivilligt åt mig, detta med att ha vänner är svårt tycker jag.

Sedan blir man ju mer eller mindre deppad på detta eviga regnet som öser ner och grått och tråkigt är det.

Klagomuren blev det idag visst, men man kan ju inte vara på topp varje dag ibland måste man få deppa ihop också.

Idag var det min bottennapp dag men det blir väl bättre, kanske redan imorgon hoppas kan man ju alltid.

Fast lite solsken hade inte varit helt fel.

Underbara L (boendestödjare) var hit idag, det mest positiva som hänt idag, vi pratade en massa och det var riktigt roligt i och för sig så är det alltid roligt då hon dyker upp som gubben ur lådan.

Jag läste boendestödsschemat i helgen men nu har jag lyckats glömma bort vem som kommer hit resten av veckan, minnet är kort men intensivt som jag brukar säga.

Nu glömde jag bort vad jag skulle skriva, tappade tråden helt enkelt.

Återkommer när jag hittat tråden igen.

Ångest....

Det började redan igår att strula till det med ångest påslag, sovit skit dåligt under natten och allt detta för att jag skulle gå på Café med min kontaktperson idag, vi var på ett litet Café och jag drack en Trocadero och åt en morotskaka, min kontaktperson drack en kopp kaffe bara.

Skulle vila en stund innan hon kom och hämtade mig, men det gick inte så bra, fick ingen ro i kroppen och kunde inte vila.

Vi satt och pratade om lite ditt och datt.


Ångesten var skyhög och jag darrade och höll på att tappa morotskakan i golvet flera gånger.

Försökte skärpa till mig men då blev det nästan lite värre.

Sedan kom boendestödet, vi fick träffa en ny stjärna som man ska träna upp 😉.

Var sjukt trött när boendestödet ringde på dörren, låg i soffan och hjärnan fungerade inte på topp.

Ibland blir jag så evigt less på mig själv, speciellt på min ångest då och man borde kunna ta semester från den någon gång.

Jag hatar min ångest 👿😈😈😈 den ska bara ställa till det för mig och strula till det i hjärnan på mig, så jag inte kan tänka klart.

Asplövet får bli mitt smeknamn efter dagens bravader.

Nu kommer det att ta några dygn innan man är sig själv igen, får sota lite för att man varit social en stund.

Ja, ja det går över snart hoppas jag.

Näää, nu slutar jag att svamla för ikväll, återkommer nog med ett nytt inlägg snart.