Bröllopsdagen

Igår firade vi att vi har varit gifta i 16 år, det firades med att vi delade på en 4 små rätter från stans Kinahak och det var så gott.

Tyvärr är det rätt dyrt men värt varje öre.

Gubben tog också 2 bilder som jag lägger upp.

Naturporr del 10

Här kommer några kvällsbilder som jag tänkte att jag lägger upp.

Glad Midsommar

Ville önska er en.....

Av gubben min

Jag fick blommor av gubben min igår, tänkte jag slänger upp bilder på dem.

Minnen från förr

En gång kom de från barnpsyk på besök, obevakat (alltså de kom utan att tala om att de skulle komma) å farsan var bakis å de fråga när han söp senast och han bara för någon vecka sedan, jag bara, det var som fan å då ändra han sig å sa att han var bakis.

För när han hade nyktrat till så hade ju inget hänt, han hade ju inte supit.

Han hade också alltid på fyllan pippi på att släppa lös min älskade hund som då drog i väg som skjuten ur en kanon och kunde vara borta i timmar innan han kom tillbaka och så man fick gå och vara orolig att något skulle hända honom.

Farsan fick hämta han hos Polisen minst en gång och skyllde på att han smitit, vilket var lögn.

Vi levde i en lögn, jag, mamma och pappa, ingen visste hela sanningen och barnpsyk var inkopplat och likaså socialen men herregud farsan drack ju bara lite ibland, pyttsan han söp som ett svin.

Han låg i soffan i vardagsrummet och rökte, spydde (i en hink) å söp och det var fan inte trevligt och höra han spy och lukten ska vi inte tala om.

Alltid när han var full så skulle det grillas Flintastek och Spiralkorv på sommaren så på hans semester levde vi på grillat och potatissallad, det blir lite tradigt i längden.

Under vintern när han söp så levde vi på Isterband, Norrlandspölsa och bruna bönor, stekt korv och fläsk.

Ibland blev det väl någon Smörgåstårta som slank ner.

Mitt liv var ett helvete och inget jag gjorde dög.

Mamma satt på hispan i omgångar, jag fick vara mamma åt min mamma redan som liten.

En gång när jag skulle ta en stor saftig apelsin ur en frukt påse så slog min pappa mig, han tyckte att jag trängde mig på.

Jag fick ALDRIG höra jag älskar dig, du är duktig, bra gjort eller något annat positivt utan det var ALLTID det negativa som lyftes fram.

Jag kände mig ALDRIG älskad, jag var bara i vägen hela tiden.

Råkades jag göra illa mig så var det ALDRIG frågan om vad hände eller hur gick det utan det var ALLTID vad bölar du över nu, det är väl inget att gråta över.

Tänk ALLTID finns det pengar till Kung ALKOHOL, ett djävulens påfund.

Sedan hade ju farsan sina äckliga suparpolare, första äcklet var hans kusin men han såg man ju tur nog inte så ofta, annat var det äckel nr 2 för han var fan pedofil och tyckte om småflickor speciellt och mig i synnerhet, djävla vidriga monster.

Å det djävla äcklet lever ännu.

Suckar djupt

Hur många gånger ska jag behöva förklara att min mamma är Finsk men att jag ALDRIG bott i Finland mer än en vecka varje sommar som barn då jag och min mamma hälsade på hos min mormor, vissa måste ju vara tröga, det är nu tredje gången jag förklarar åt samma person att jag ALDRIG bott i Finland.

Denna person försöker också bestämma över mig, vad jag ska göra och inte göra och det känns inte bra så jag kanske ska ta och avsluta kontakten ändå, jag vet inte.

Jag är den jag är och kan man inte acceptera eller respektera det, då känns det inte som att det finns något att bygga något på.

Personen vill att jag ska berätta om min barndom och tonår, så till svar fick hon detta: Tyvärr vill jag helst inte prata om min barndom eller tonår, det är inga roliga minnen som jag har, jag vill inte sitta och älta om min alkoholiserade pappa, min psykiskt sjuka mamma, mobbning, sexuella övergrepp, självskadebeteende och misshandel, måste jag börja prata om detta igen så kommer jag att få jätte mycket ångest och må psykiskt dåligt.

Glömde lista upp självmordstankarna.

Hon skrev att jag kunde skriva om allt till henne, men jag vill inte, räcker det inte med att det ALLTID finns där i själen, varje dag, varje vaken minut, är det inte nog?

Är det INTE NOG?

Trevlig Nationaldag

Jag vet att jag är sent ute med denna lilla hälsning, men bättre sent än aldrig.

Polisen ringde

Jo, polisen ringde vid lunch och ville att jag skulle lämna mitt vittnesmål om när vi blev påbackade på Willys parkeringen, så jag sa det jag visste och det gick bra.

Hade de fler frågor så skulle de återkomma senare.



Samtal med myndigheter är så jobbiga, det är så mycket man ska tänka på och försöka komma ihåg och jag blir så nervös och glömmer bort hälften av vad jag borde säga egentligen.

Välkommen Juni

Vilken hetta, usch är inte alls intresserad av denna värme, det var som om någon vred om på en strömbrytare och så blev det som en bastu både ute och inne, fy fan vad hemskt.

Nå, nu har jag ältat av mig ang värmen så nu kan jag då fortsätta med det jag egentligen skulle skriva om, fick ett paket med posten idag och det gjorde mig så glad, tänk vad lite det behövs ibland, här kommer i varje fall lite bilder.

Choklad hjälper mot det mesta, känns det som.