Komplicerat

 Att allting alltid ska vara så jävla komplicerat.

Jag är lite ledsen för att min kontaktperson inte hör av sig, känns som det är mig det hänger på, har jag kanske för höga krav? hon säger att hon inte vill pressa eller stressa mig men det slutar ju alltid med att vi aldrig hörs av.

Jag tycker hon är bra och har inget emot henne, jag önskar bara att hon kunde höra av sig så att det inte hela tiden ska bero på mig att det alltid är jag som ska ta kontakt.

Jag skrev ett sms nyss åt henne och sa att hon också gärna får höra av sig åt mig, då jag kan vara dålig på det, vill ju inte störa.

Det är snart en månad sedan vi pratade med varandra via sms.

Jag behöver verkligen någon som hör av sig till mig också, det ska väl inte alltid falla på min lott att vara den som alltid hör av sig.

Jag vill också känna mig sedd någon gång, känna att någon bryr sig om mig också, känna att det finns någon som tänker på mig och kanske undrar hur jag mår.

Jag kan helt ärligt säga att jag är urusel på att höra av mig till folk men det har blivit så då det känns som om jag får dra hela lasset själv.

Ofta känns det mest som att det är jag som ger men sällan får något tillbaka.

Ibland känns det som att vore det inte att jag ibland hör av mig så skulle jag inte ha någon alls.

Huri jär he?

Jooo, he ska jag tale öm.

Jag har int tänk fortsätta att använd dialekt för då begriper väl ingen ett jota av vad skriver om, insåg att jag vart lat och int skrivi någe på ett bra tag, men he är väl så när måendet int är på topp.

Jag har sovit så otroligt dåligt nästan hela februari, max 4 timmar/natt.

Får jag int sova så funkar jag int, hjärnan tar semester och ingenting funkar som det ska.

Mina dagar har vari i nån slags dimma och jag har sovit på dagarna, ond cirkel det där.

Nå, någe positivt har det ju ändå blivit då jag gjort smycken om nätterna men att vända dygnet är ju inte bra egentligen.

Vart rätt mycket ångest oxå men försöker att int fästa så stor vikt på den just nu.

Och som det har snöat, men idag fick vi se solen igen och takdropp, våren är nog på väg med lite tur, jag älskar våren och mår oftast som bäst när ljuset återvänder hit upp.

För vintern den är mörk och kall.

Boendestödet ringde och undrade hur det gick och vi sa det rullar på.

Har igen kommit in i en period där hemmet inte känns tryggt och jag är rädd att vara ensam hemma fastän dörren är låst.

Mannen i huset monterar nya fläktar i en datorerna och jag väntar på att han ska bli klar så vi kan fika lite.

Sedan behöver jag dessa mediciner.