Text & bild

Jag hade lite tråkigt så jag skriver ett blogg inlägg till och gör ett text med bild inlägg.

Javisst är det sant, som det står på denna bild, mycket skit har man fått slängt i ansiktet under årens lopp.

Det har jag märkt många gånger speciellt inom vården, men andra ställen också.

Detta är sant, faktiskt för de flesta som påstått att jag ljugit var i själva verket den som ljög mest.

Så är det, jag släpper inte in vem som helst i mitt liv längre, har gjort det förr och fått sota för det.

Japp, jag är lite galen men det gör mig inget egentligen.

Jovisst är det så men för tillfället gråter jag inte så ofta.

Nog, har minst 3 olika sidor.

Det är det verkligen och just nu känns det som att många bara tar ut, utan att sätta in något.

Ja, så kan det ju också vara när allt bara faller.

Så sant, ibland blir man starkare efter ett fall.

Jag har många ärr, de flesta i själen.

Borde väl många tänka på kanske det vore mindre skitsnack.

Så är det, gäller alla.

Japp, alla män så är det.

Lördagsfunderingar

Jag var in på Specsavers själv idag, 2 personer före och det gick så bra att gå dit in själv, jag behövde få de nya glasögonen att sitta bättre för de halkade ner på näsan hela tiden så jag fick sitta och göra som Olvert gör med glasögonen.

Allt gick så bra och panikångestens fula tryne slapp jag också se och det var ju skönt, riktigt skönt.

Jippi, kunde gå in på Specsavers själv, fixade det.


Psyk:

Nu har jag helt plötsligt fått en tid till en läkare på Närpsykiatrin här i stan, fattar inte vad jag ska till den läkaren att göra egentligen, ingen förklaring bara fått en tid, jag fattar ingenting, de kan ju eller vill ju inte ge mig den hjälpen jag behöver så varför ska jag då springa hos en läkare som jag aldrig träffat förut, vad ger det mig?

Blir väl som vanligt när jag bara får en tid sådär ur det blå, då frågar läkaren väl som vanligt varför jag vill träffa han och vad jag förväntar mig att han ska göra?

Men denna gång ska jag säga att jag inte vet ett skit, förutom att jag fått en tid att komma och därför är jag då där på utsatt tid och att jag inte har några förväntningar överhuvudtaget.

Jag har liksom gett upp allt vad vuxenpsyk heter i den här stan.

Lite blandat

Specsavers:

Igår hämtade jag mina glasögon på Specsavers och det gick väl bra, blev i och för sig 875 kr fattigare på  kuppen, men fick ju 2 par för 1095 kr så det var ju inte så farligt dyrt egentligen.


Kontaktperson:

Igår var jag och min kp på Återvinningen och vi satt och pratade i deras café och det var trevligt, vi satt där lite drygt en timme och sedan körde hon mig hem igen, synd att det alltid ska vara så mycket ljud där, det blir så svårt att höra och tänka, fick också träffa min kp's hund som ibland verkar vara mer vild än tam, igår skulle vovven under min tunika och nosa den märkte väl att jag hade mens.

Med min nya kp så vågar jag gå på café, loppisar, second hand butiker, hobbyaffärer, promenader, sitta ute på gården på bänkar och lunchrestauranger med min gamla vågade jag inte lämna lägenheten tillsammans med ens.


Tillit:

Det tar ju tyvärr ett tag innan jag litar på en person och vissa orkar inte vänta så länge som jag behöver för att känna mig trygg med att öppna upp mig för dem, många har så bråttom med att man ska öppna sig som en bok, men jag har alltid varit svårflörtad när det kommer till det där att öppna sig inför andra främmande människor.

Jag har provat men snabba på processen men då har jag bara blivit besviken och sviken och lämnad ensam, det är som att inget får ta tid i dagens samhälle för allt ska gå så fort fram, jag orkar inte med dagens samhälle.

Ögonmottagningen

Gubben min droppade ögondroppar i mina ögon och sedan åkte vi till ögonmottagningen på sjukhuset, jag var där och fotograferade mina ögonbottnar då jag har diabetes, det var inga förändringar för mig och det känns skönt, mina pupiller är stora som tefat och jag kommer att vara mer ljuskänslig än vanligt i några timmar.

Ringde 1177 och obehaget efter ögondropparna kan hålla i sig i ett dygn, lite less på obehaget nu, det svider och jag tål ej ljus, mer än 12 timmar efter ögondropparna.

Undersökningen gick fort max 10 minuter tog det.

Inte mitt öga utan en bild jag hittade på nätet.

Man ska inte skryta....

Eller skryta och skryta, jag tyckte bara att jag inte haft mens på ett bra tag nu, min mens har jag aldrig kunnat lita på ändå, den har strulat hit och dit sedan första gången jag fick den, men nu blöder jag värre än vanligt, vaknade i morse av att halva trosan var blodig, jätte fräscht...NOT.

Stå där i duschen och tvätta hela härligheten, mums.

Jag hatar att ha mens, kladdigt och äckligt är det och får gå med nattbinda natt som dag, jag önskar jag kunde slippa skiten helt snart, detta med mens är djävulens påfund enligt mig.

Sedan ska vi inte ens nämna hur svimfärdig jag är och hur ont jag hade innan det började blöda och hur sugen jag är på choklad hela tiden.

Sedan så äter jag blodförtunnande medicin på köpet och mens och blodförtunnande, ingen bra kombo kan jag säga på en gång så slipper ni fundera över det.

Jag tordes inte ens följa med och handla idag pga blödningarna, så gubben min fick fara själv och fick hjälp av boendestödet.

Snacka äckligt inlägg, snacka mens i en blogg men sånt är livet när man är kärring och har fiffi.

Nååå, fiffi fick ju bli plaskvåt och ren i varje fall, något positivt med eländet då.

Så kom ihåg skryt aldrig om att mensen varit borta då slår den till högsta växeln, det eländet.

Helg igen

Fast helgen är ju snart slut...

Loppis:

Igår var vi på loppis och då köpte jag en fin vit rottingkorg av min god man, hon stod och sålde en massa garner på loppisen, korgen ska jag ha mina brev i som väntar på att bli besvarade, först tänkte jag ha pärlor i korgen men den passade bättre till mina brev.

Jag slänger upp en bild på korgen så ni får se den, den kostade mig 10 kr.

Värk:

Sedan min gubbe opererades i buken så har han ju inte fått bära, så jag har burit rätt mycket och min handled har nu blivit värre, värken är hemsk så idag var jag på läkarjouren och pratade med en läkare och han skrev ut Panocod åt mig.

Så nu blir det att knappra vanebildande medicin några dagar och sedan skrev läkaren också en remiss till en ny röntgen på handleden, så får man se när den dyker upp.

Middag:

Idag blir det Falafel och pasta till middag, jag gillar Falafel jätte mycket skulle nog kunna leva på det i några dagar/vecka.

Visst finns det andra maträtter som är lika goda, enligt mig som tex lax men det är inte så ofta jag äter fisk då gubben min är allergisk emot fisk.

Lite nytt

Fick hem lite nya pärlor som jag köpt av en tjej på Facebook, jag tänkte jag slänger upp en bild på dem lite hastigt och lustigt.

Sedan var jag ju och kollade synen på Specsavers och valde då att köpa 2 par glasögon, ett par vanliga och ett par läsglasögon.

De nya bågarna ser ut såhär:

Dessa bågar heter Baubie och de kommer jag ha till de glasögon som jag alltid bär på näsan.

Anona heter dessa bågar och de kommer jag ha till läsglasögonen.


Själv är jag väldigt nöjd med valet av bågar,  det fanns ett par till som jag hade kunnat tänkt mig men de var för trånga så de kunde jag inte ta, tyvärr.

Annars brukar detta med att välja bågar ta en hel evighet men i eftermiddags gick det jätte snabbt för att vara jag.

Tvekade inte till någon av bågarna och det känns ju skönt.

Att våga prata

Så känner jag ofta, eller större delen av tiden som jag är med någon speciellt någon som inte förstår det här med psykisk ohälsa, någon som inte förstår stormen i mitt inre för de har ALDRIG känt så.

De där lyckliga som glider runt på vågen av framgång och når alla sina mål utan att ens behöva anstränga sig det minsta, jag har ALLTID fått kämpa för minsta lilla sak.

Så har det alltid varit för mig, min man pratar för mig och jag pratar med honom, det mesta som sägs är det han som säger, mina ord går genom honom, han är som en tolk för min tystnad är som ett främmande språk som nästan ingen förstår.

Nej, min tystnad betyder inte att jag gett upp men jag orkar inte gång på gång upprepa det jag sagt bara för att personen inte aktivt lyssnade, de gånger då jag sa som det var eller inte förstod vad jag ville ha sagt.

Exakt så är det, så bara för att jag är tyst så betyder det inte att jag inte kan göra det, vad du måste förstå är att i mitt inre så bor det en orkan och ibland lämnar den mig mållös.

Men den kan ALDRIG helt tysta mig, för när den försöker då vinner jag, för jag skriver ner det den inte vill att jag ska säga, har skrivit mig igenom så mycket i mitt liv.

Jag har skrivit mig igenom: mobbning i skolan, sexuella övergrepp, mobbning i arbetslivet, min pappas missbruk, min mammas psykiska ohälsa, min pappas död, min farmors död och min egen psykiska ohälsa.

Vissa saker skriver jag om fortfarande men kanske inte lika ofta som jag gjorde tidigare, jag känner att det går i vågor mitt mående just nu och att våga prata om det är inte så lätt eller våga kanske är fel ord, ibland vill man inte säga allt till alla men man tänker desto mer och ibland fastnar man i vissa tankegångar och det är svårt att ta sig ur.

En stor last

för samhället så känner jag mig just nu.

Jag har sjukpension för jag klarar inte av att arbeta pga mina diagnoser och sjukdomar och de verkar ju bli fler och fler, och det kostar samhället en massa pengar.

Jag har god man och hon är den underbaraste personen på jorden, som jag ser upp till och hämtar kraft ifrån, hon hjälper mig att vilja finnas till en dag i taget, ibland är hon mitt allt precis som min farmor var för mig i så många år av mitt liv, men det det kostar samhället en massa pengar.

Jag har en kontaktperson, hon är också bra och hon får mig att tänka i andra banor om saker och ting och hon tar mig ut ur min bubbla, men det kostar samhället en massa pengar.

Jag har boendestöd och trivs med det och får en massa hjälp som jag verkligen behöver i mitt liv, jag får stöd i vardagen av dem och det behöver jag så väl, men det kostar samhället en massa pengar.

Det känns som om allt jag gör kostar samhället en massa pengar, varför jag nu sitter och skriver detta kanske någon undrar, men det började med vad ett av vårat boendestöd sa och sedan dess har jag bara tänkt i dessa banor, hon sa inget rakt ut men känslan jag fick var att jag kostar samhället för mycket pengar, jag sover dåligt vaknar flera gånger/natt och tittar på klockan och tänker, det är för tidigt att stiga upp.

Egentligen vill jag bara ligga kvar där i sängen och inte kosta pengar, men det gör jag väl ändå kan jag tänka, jag hatar att ha det såhär när tankarna bara snurrar och maler, vet inte riktigt vad jag ska göra.

Så jag provar att skriva ner det jag tänker i i hopp om att de ska skingra tankarna lite, så jag hoppas nu att detta ska funka och att tankarna inte ska galoppera iväg igen som de gjort de senaste dagarna, blir så jobbigt när man själv inte hinner med allt.

Jag kan inte heller leva utan all den hjälp jag får, för så mycket stress hanterar jag inte och mitt kontrollbehov skulle öka markant, visst har jag väl ett visst kontrollbehov nu också men jag kan ju skjuta det åt sidan en stund.

Jag vill gråta men det finns inga tårar, vet inte var de tagit vägen egentligen, de brukar ju finnas där men inte nu, nu när jag behöver dem så sviker de mig.

Man kommer aldrig undan, allt kostar pengar.

Viktigt att få ner

Som det regnat tidigare idag, tur man inte är gjord av socker.

Denna bild tog min gubbe den 7 september,  den blev så fin.

Tyvärr, har man väl någon sådan också och tyvärr märker man det för sent, vilket jag gjort många gånger i mitt liv.

Japp, det är faktiskt sant, så känns det med vissa folk.

Många frågar hur man mår, men vill de egentligen ha ett ärligt svar.

Så sant, i varje fall för mig.

Sedan måste jag avsluta med dessa 2 bilder.

Sant det också.

Denna fick hänga med för jag tyckte den var rolig.

Dags igen

Gubben min är på sjukhuset igen, på kontroll på kirurgmottagningen pga något strul med ärret, hoppas han får komma hem idag så han inte blir inlagd för det är så jobbigt att vara själv, jag hatar att vara ensam speciellt på kvällar och nätter, det bor ju som sagt lite udda typer här.

Dörren till lägenheten är låst dag som natt, vissa är ju så fulla och påtända att de går in i fel trappuppgång när de ska hem.

Fick just ett sms av gubben min, han kommer hem igen det var vätska som stannat under huden och ärrvävnad det skulle försvinna av sig själv, skönt att han får komma hem igen.

Det är faktiskt skitjobbigt att inte kunna känna sig trygg hemma i sitt eget hem.

Jag har extremt mycket ångest när jag är ensam hemma.

I valet och kvalet

I dag var jag in på Specsavers, synen är inte den bästa fast det känns som jag skaffade nya glasögon förra året, vet faktiskt inte när jag kollade synen sist men jag har märkt den senaste tiden att jag får allt svårare att läsa om kvällarna, ser inte skillnad på m och n, i och l och sådana problem har jag inte haft på flera år.

Så om jag nu måste köpa nya glasögon, så måste man ju välja nya bågar till de glasögonen alltid lika svårt att hitta något som passar mig.

Det lättaste valet gjorde jag tidigare i eftermiddags och det var att förtidsrösta, första gången som jag gjorde det sedan jag fick rösta, väldigt smidigt gick det och fort, så fort har jag nog aldrig röstat, nytt personligt rekord.

Jag visste ju vad jag skulle rösta på och behövde inte stå där och fundera i flera minuter.

Vad jag röstade på?

Det partiet jag röstat på varje gång det varit val.

Vad jag inte röstade på, ser ni på bilden här nedanför  🔻

Gjorde också ett annat val här tidigare och det var att köpa dessa pärlor.

Köpte 4 st, ska bli kul att se dem på riktigt.


Många val blev det och nu ska jag göra nästa val och det blir, vad ska vi äta till middag.

Värk de luxe

Ska väl börja med att klaga lite till klagomuren då, har så förbaskat ont i min högra handled igen och  det tar på krafterna men jag vet ju vad det beror på, jag måste ju tyvärr bära mer än min handled egentligen tål då gubben min max får bära 2 kg efter operationen.

Tur vi har boendestöd som hjälper oss att bära det tyngsta grejerna när vi ska handla mat, synd att de inte kan hjälpa oss på måndagarna då vi egentligen har vår handlings dag.

Blir så less på denna eviga smärta, jag borde kanske ha handledsstöden på mig en stund idag, det var ju ett tag sedan som jag använde dem sist.

Funderar på att kanske värma upp vetekudden och lägga runt handleden en stund, jag får se hur jag gör.

Välkommen till

Tiden flyger i väg och nu är det höst äntligen och snart kan jag ta fram mitt kedjetäcke igen så jag får sova bättre igen, det ser jag fram emot.

Japp, tog mig inte längre än till soffan denna morgon.

Gubben min ligger och vilar i sovrummet och ser på tv, det är något Engelskt program tror jag, tycker det låter lite så på dialekten.

Lite sugen på att se film så kanske vi gör det senare, någon komedi hade varit roligt men vi får se  vad som händer.

Börjar känna mig lite trött i huvudet kanske jag skulle gå och vila en stund men först blir det en tur på dass då jag känner mig nödig, fast nu blev det upptaget där då gubben min hann före mig.