Dosett...

Jag har blivit med dosett, en svart MediDos, köpte den på apoteket för 135 kr men tänkte först ta en turkos av ett annat märke men jag gillar ju svart så då fick det bli svart, nu ska jag väl ha bättre koll på medicinen och slipper fundera över om jag tagit den eller inte.

Såhär ser den ut när den är stängd som en liten bok.

Såhär ser den ut när man öppnar den, det rosa uppe i hörnet är min mobil.


Mobilen har jag på laddning, den var hungrig så jag var tvungen att mata den med lite ström.

Det blev lätt middag idag, micron fick jobba den behöver ju få göra något ibland den med så den inte känner sig utanför.

Solsken har vi haft idag och det har varit + 22 grader i solen under dagen, nu blåser det och fullt med moln på himlen.

Jag mår ju som bäst när det är lite gråare och svalare väderlek.

Jag måste komma ihåg och beställa nya recept på några av mina mediciner också men det får gubben  min göra åt mig, jag är inte så bra på det där och tycker bara att det verkar tjorvigt.

Undrar om det är något vettigt på dumburken ikväll, ska kolla det lite senare.

2 timmar....

så mycket sömn blev det inatt, inte mycket alls men får väl vila under dagen om det går, känner mig rätt rastlös just nu, vet inte varför.

Har hunnit fälla en och annan tår, det gick inte att stoppa, kände att nu var jag slut som artist, orkade inget mera, nu hade jag nått rock bottom men klädde på mig och torkade tårarna, gick till bilen tårögd, satt i bilen och torkade åter tårarna som rann.

Jag blir så full av känslor när jag är trött, de bara väller över mig och jag kan inget göra annat än hänga på i svängarna och rida ut stormen, när den kommer över mig.

Sedan så har jag fått veta att en av mina brevvänner skickat en bild på mig till en av mina andra brevvänner, varken jag eller hon som fått bilden förstår varför, bilden finns ju att se på min Facebook om man vill så jag förstår inte vitsen med varför den bilden ska cirkulera på pm.

Sedan var det en fd brevvän som skrev att hon inte ville  skriva mera genom att skicka detta vykort.

Det räcker väl att man skriver att man inte vill skriva längre man behöver inte vara otrevlig.


I morse var jag och lämnade blodprover på hälsocentralen, järnvärde, blodstatus och njurfunktion

Gubben min akut opererades i buken för 9 dagar sedan, de tog bort 20 cm död tunntarm och fixade bråcket han haft vid naveln, han är hemma igen och det är skönt att slippa vara ensam hemma.

Igår kom min mans fästman, Carl-Oskar hit, han är lite i vägen där han står i hallen och brer ut sig, men idag när boendestödet kommer så ska de hjälpa oss att flytta ut han.

Här är en selfie på Carl-Oskar, en röd gubbracer.

Jag sålde min kropp....

och min själ men fick inget tillbaka.

Inte insåg jag heller förrän det var allt för sent att alla barn blir inte behandlade som jag blev, inte alla barn blir sexuellt utnyttjade av mycket äldre äckliga män och deras gula korvfingrar.

Igår kväll så låg jag och min man och pratade och helt plötsligt tog han tag i mitt bröst och jag kände hur jag hoppade till av rädsla, det gjorde inte ont fysiskt.

Jag vet inte vad som hände och jag blev chockad av min egen reaktion.

Jag har de senaste åren mått rätt bra och inte tänkt så mycket på övergreppen som jag gjort förut, kanske är det slut på den friden nu, hoppas inte.

Men det är med det som med allt annat, det kommer och går lite som det själv vill, har sällan någon kontroll på den där känslomässiga berg och dalbanan som jag lever i.

Jag har sedan igår tänkt mycket på saker som hänt, en massa frågor men inga enkla svar, vet inte ens om det finns något svar överhuvudtaget, det är bara som det är och det som hänt har hänt.

Kanske måste jag nöja mig med det svaret: att det som hänt, har hänt.

Jag vet i och för sig att de som gjorde det inte anser att de gjort något som helst fel och har fortsatt sitt svineri med andra barn.

Ja, jag har varit svag och inte sagt nej men jag anser väl lite att man som vuxen har ett visst ansvar för sina handlingar och jag var allt annat än vuxen då.

Jag fick bröst tidigt, men det är väl ingen ursäkt eller i varje fall en rätt dålig sådan.

Min pappa var alkoholist och att supa honom under bordet var väl inte så jätte svårt direkt men inte ens det är en bra ursäkt.

Många tycker att jag inte ska höja min pappa till skyarna för han gjorde inte sitt jobb fullt ut, han försvarade mig inte emot hans suparkompisar, min pappa gjorde så gott han kunde under de omständigheterna som rådde anser jag.

Sedan visste han ju inget heller just då, utan fick veta det flera år senare då han hittade ett brev som jag skrivit som jag inte ens kommer ihåg att jag skrivit.

Nu kanske ni undrar men din mamma då?

Jo, min mamma fanns med i bilden men hon var svagare än jag och hon visste om övergreppen men hon visste inte vad hon skulle göra, min mamma blev våldtagen som 12 åring och det som hände efter den händelsen var att min mamma och min mormor flyttade bort från orten de bodde på i Finland till norra Finland.

Min mamma är psykiskt sjuk och har alltid varit det, mer eller mindre och min pappas missbruk gjorde väl inte saken bättre och jag har större delen av mitt liv varit mamma till min mamma.

Nej, ingen som utsatt mig för övergrepp har blivit anmälda till polisen, vilket jag idag kan tycka är lite synd fast jag vet inte om det hade hjälpt mig heller egentligen.

Min farmor var mitt allt, dock gick hon bort 2005 och efter att min pappa dog året innan henne och hon fick en stroke så tappade vi den kontakt vi hade haft innan, man kan säga att hon gav upp när min pappa dog.