Känner mig överkörd

Så ringde de från Boendestödet idag och ville ändra på min promenad dag igen, varför är det alltid mig de ringer till om något behöver ändras? Jag menar det finns ju ett 60-tal andra som har samma sak, varför är det alltid jag som måste ändra på mig?

Jag har ju äntligen fått den perfekta tiden och dagen och nu ska det ändras på igen och vem är det då de ringer till? Jo, mig för de vet att jag har svårt att säga nej.

Nu undra de om jag kunde ta promenaden på en helg alltså lördag/söndag och sist de ändrade min promenad var ju för att de inte hade nog med personal om helgerna, de undrade om jag kunde ta den vilken dag som helst och visst kan jag väl det egentligen.

Men egentligen om jag ska vara helt ärlig så vill jag inte byta dag men nu känner jag ju mig tvingad till det, jag sa att byta dag kan jag göra men byta tid vägrar jag göra, jag har ju den bästa tiden och dagen nu.

Varför?

Jag hatar förändringar, de borde ju de veta att folk med Aspergers inte kan med plötsliga förändringar, så nu kommer jag att ha värsta ångesten för detta också som om man inte hade nog med skit att trampa igenom.

Bara det inte blir olika dagar varje vecka, det kommer jag totalvägra direkt för jag har väl också rätt till en viss respekt, ingen ska tro att de kan göra vad som helst emot mig, utan att jag ska reagera.

Blir det för mycket hattande hit och dit då kommer jag att skicka LSS Råd och Stöd på dem så får de lösa skiten åt mig för jag orkar fan inte hålla på och bråka.

Jag borde egentligen inte vara så snäll och försöka vara alla till lags för det är banne mig då som man blir överkörd direkt.

Jag menar de är de som velat byta dag, varje gång det varit tal om något byte, själv har begärt om byte av tiden för den tiden passar mig bättre än de tiderna som jag haft tidigare, jag klarar av promenaderna bättre i dagsljus och när det är lite folk och här på området är det mellan 11-13.

Någon eftermiddagstid kommer jag inte att acceptera, då får de allt ringa någon annan och ändra deras tid.

Nååå, jag får ju se vart detta leder men ibland måste jag också få säga STOPP.

Bilder

Dessa bilder tog min man den 25 januari, tänkte jag lägger till dem så har jag gjort ett litet inlägg idag.

Ett NEJ

Varför har vissa personer så svårt med att fatta vad man säger åt dem, det blir tråkigt i längden då man hela tiden måste upprepa sig för att de tror att man ska ge med sig om de gnäller och tjatar nog länge om samma sak.

Jag blir bara less och uttråkad av att behöva läsa samma skit om och om igen.

Varför bara inte acceptera ett nej? Hur svårt kan det vara liksom?

Näää, men det går inte för hon kanske ändrar sig om jag gnäller och tjatar lite till men tyvärr är jag en av de där människorna som gör precis tvärtom om någon gnäller och tjatar om samma saker hela tiden.

Vad är det som är så svårt att fatta?

Vad jag är less på människor som inte kan ta ett nej som ett svar och acceptera att jag sagt nej.

Ett nej är alltid nej och aldrig ett kanske, om jag gnäller och tjatar nog länge.

Jag börjar undra om folk är helt rubbade uppe i hjärnkontoret, hissen verkar inte gå ända upp i varje fall.

Ett NEJ är alltid ett nej, så sluta gnälla.

Psyk i ett nötskal

Ringde psyk igår, höll på å garva på mig, de är f-n inte funtade riktigt någonstans.

Jag skulle förnya recept på sömnmedel, de är ju helt dum i huvudet, imovane 30 pack är slut överallt, hos apotek och leverantör, finns i 100 pack men det vägrar läkaren skriva ut.

Så jag fick välja mellan att sova utan eller ta stilnoct/propavan eller melatonin.

Detta ska bli intressant, stilnoct är som sockerpiller, melatonin är ännu sämre så jag valde propavan som inte heller hjälper.

Sova utan f-n driver dom med mig?

Nytt till hemmet

Jag och maken var på Second Hand igår och då köpte vi nya lampskärmar till lamporna i hallen, de är en massa sprickor i glasplafonderna som vi hade i taket sedan förut och vi visste inte hur länge den ena skulle hålla då den är lagad en gång redan.

I vilket fall så har vi bara bytt den med mest sprickor ännu men vi ska byta den andra också när gubben gjort ett fäste till den lampskärmen.

Det som var mest konstigt med lampskärmarna var att original prislappen från Indiska satt kvar och på den kostade de 49:90 kr/st och på Second Hand butiken kostade de 85 kr/st, ska inte Second Hand vara billigare?

Blir lite fundersam över det för det var ju inga antika prylar heller det var tal om, så Second Hand är inte alltid billigare.

Jag ångrar inte att jag köpte lampskärmarna för de är helt underbara och i mina favorit färger också, men jag känner mig lite lurad ändå.

Jag slänger upp 2 bilder på hur det ser ut när den hänger i hallen.

Ja, såhär ser då lampan ut där den hänger i hallen.

Ett glas Trocadero

Läste just min väns blogg, hon beskrev hur hon kände sig som i en bubbla, fast och fångad i sig själv och jag vet precis hur det känns, för så känner jag mig ofta.

Det där skriket som man skriker inombords som man önskar att någon hörde, men ingen hör eller ser, så jag sitter här med ett glas Trocadero och försöker andas långsamt.

Det är så mycket som ska göras, men orken finns inte och inte lusten heller för den delen men jag borde skriva brev och scanna en massa saker men det blir bara ett glas Trocadero.

Borde ladda mobilen med ström också för den klagar på att strömmen snart är slut men jag fortsätter på mitt glas Trocadero.

Nej, här blir inga barn gjorda inte för att jag nu tänkt göra några heller, näää då tar jag hellre ett glas Trocadero.

Nu ska jag ta mig i kragen och skriva lite adresser på kuverten och sedan blir det kanske att svara på några brev och då behövs ett glas Trocadero.

Ett evigt tjat om Trocadero man kan ju tro att jag är sponsrad av dem, men det är jag inte, jag tycker bara att det är väldigt gott med ett glas Trocadero.

Bilder

Jag och mannen var och fotade lite så jag tänkte att jag slänger väl upp någon av bilderna här på bloggen så får jag i varje fall till ett litet blogginlägg denna dagen också.

Jag slängde upp 3 av mina favorit bilder denna gång.

Under all kritik

Var på MAX igår och köpte en Crunchy Nacho Halloumi, Halloumin var 3-4 mm tjock, seg som skosula och gick knappt att skära med kniv, skorpan på den var hårdare än nacho-chipsen som låg på den, ringde självklart och klagade.

Den kostade mig 75 kr och var absolut inte värt pengarna, skulle få kompensation för mitt köp.

Jag blev redigt besviken på dem, och de brukar ju annars göra goda grejer på MAX, men detta var vedervärdigt halloumin hade man kunnat döda någon med, den var stenhård.

Klagomuren

Suck, jag blir så less på allt mest på mig själv men jag kan inte hjälpa att jag tycker att vårat boendestöd fungerade bättre förut, nu springer det mest en massa löst folk här, ingen som man egentligen får någon som helst kontakt med, de kommer hit och sedan ut igen känns det som.

De kommer hit och har Urbanears på sig, ja ni vet de där nymodigheterna som alla unga går med.

Det känns ju lite lustigt att bära dessa om man nu ska jobba med människor som behöver socialiseras, man är ju inte direkt social om man går omkring med dessa på sig.

Sedan läste jag schemat för veckan från boendestödet och jag vet inte hur många gånger jag sagt till dem att jag INTE vill gå på mina promenader i sällskap av en man och nu har de satt en man på min promenad tid på fredag så det blir att avboka en till promenad.

I eftermiddag kommer en av de boendestöd som jag absolut inte tycker om det minsta, var är alla bra boendestödjare?

Jo, jag vet att man kan avboka och avsluta uppdraget men tyvärr så funkar inte våran vardag utan viss hjälp från utomstående parter och fungerar inte någon del så fungerar inget eller väldigt lite, det är jobbigt att inse att man själv inte räcker till för att få vardagen att fungera, vissa saker fungerar ju utan boendestödet och det känns bra att man inte är helt låst och inte klarar ett skit själv.

Det är bra att det finns hjälp att få när man behöver det och det betyder ändå rätt mycket för mig att någon dyker upp här 3 ggr/vecka.

Ibland känns det tungt att jag inte orkar ro iland med helt vanliga och normala saker, men jag jobbar på det och kan nu gå in själv och handla i lite mindre butiker, en stor vinst för mig.

Mobilen är tyst

Jag undrar om den dött?

Ingen önskade mig ett Gott Nytt År på sms, känns konstigt då alltid någon gjort det, men det var väl för att jag inte gjorde det först och jag sket i det för jag kände att ska allt alltid hänga på mig, någon gång kan väl någon av dem som kallar sig för mina vänner också göra ett försök till kontakt, speciellt personer man känt i över 10 år.

Jag vet inte kanske är det dags att tänka om och omvärdera vad en vän är, det  känns ju som att jag alltid finns där för dem, men när jag behöver någon så finns inte en käft att prata med och detta gäller vänner som  jag känt i mer än 10 år.

Jag vet att jag tidigare ältat detta med att jag känner mig ensam och att vänner som man haft i många år inte längre känns som vänner utan mer som någon man brukade känna förut.

Min bästa vän känns som en bekant, jag har känt personen i över 30 år men idag jag vet inget om henne och fattar inte de val hon gör, nå i och för sig så har jag väl aldrig fattat hennes val av män.

Förut var vi vänner men nu känns hon som en främling, men det blir väl så om man aldrig hörs vid eller umgås med varandra eller mer sällan, jag vet inte det känns bara som att det bara mig allt hänger på, är så less på det.

Jag vet inte, man är väl för tråkig och trist för avståndet från mig till dem och tvärtom är ju detsamma, 9 mil båda vägarna.

Jag är väl inte världsbäst på att höra av mig till folk jag heller men ibland hade det varit kul med ett sms bara sådär ut ur det blå, det behöver inte vara så avancerat, kanske ett hej.

Foton

Jag och gubben var och fotade lite idag, så jag tänkte att jag slänger upp bilderna som vi tog, så har jag gjort det också.

I backspegeln

Skulle egentligen skrivit detta inlägg tidigare, redan på Nyårsdagen men så blev det inte som synes  men jag har låtit tanken med detta inlägg jäsa en stund, fast jag vet inte om det blir bättre för det men, men vi får se hur långt jag kommer med detta.

Jag hoppas på ett bättre år, nu 2019 för förra året var ju kantat av idel sjukdomar, så fort jag gick till hälsocentralen så hittade de något nytt fel på mig, där ett tag kändes det som jag kunde begära adressändring för jag fann mig ofta sittandes i hälsocentralens väntrum, var det inte blodprover som skulle lämnas så var det EKG som skulle tas, alltså ett evigt rännande hit och dit.

2 vaccin fick jag också chocka min kropp med.

Började sticka mig själv och det funkade bra.

Var på läkarbesök på Psyk och det gick över förväntan, snygg var han också, doktorn.

Ögonmottagningen besökte jag och inga fel hittades, ögondropparna var ett rent helvete att ta.

Specsavers tjänade en hacka på mina nya glasögon.

Skaffade mig dosett till mina mediciner, de verkar ju bara bli fler och fler.

Var och fick järndropp, Ferinject.

Var på mammografin också, där hitttade det inget och det var ju för väl.

Gjorde ultraljud på hjärtat också, ont gjorde det i varje fall och det skulle ju vara så smärtfritt, kyss mig i röva.

Jag köpte en massa pärlor, stickers och kuvert.

Skrev en massa brev.

2018 skrev jag 90 blogginlägg.

Gott Nytt År