Jag var till min kurator i torsdags och vi försöker tillsammans lägga mitt livspussel och det går rätt bra, enligt mig.
Jag har på bara 2 besök kommit längre än alla de år jag sprungit på öppen psyk.
Jag är själv jätte förvånad och ingen direkt ångest heller efteråt i varje fall inte ännu.
Så det känns väldigt bra och det känns som en liten seger i varje fall.
Så nu ska det bearbetas all skit som jag gått igenom och det känns skönt på ett sätt, lite rädd är jag helt ärligt också.
Jag har så många gånger försökt bygga mitt livspussel men det har aldrig blivit helt eller riktigt som jag tänkt mig men nu kanske, kanske den här gången så är det min tur att på något sätt få till det så att jag också kan få vara nöjd, perfekt kommer det aldrig att bli och jag är inte längre ute efter perfektion.
Nästa gång jag går dit ska jag berätta om vad som hände mig sommaren 1982, en av de dagarna har fastnat i mitt minne och jag kommer ihåg det som om det hände igår.
Idag mår helt okej med tanke på att jag varit på samtal i torsdags.
