Kämpar på och framför allt emot Herr Ångest, var utanför min comfort zone i måndags då jag och K åt middag på ett Thaiställe och vi satt utomhus och åt, men jag måste träna på sånt som jag tycker är svårt.
Skulle jag eller rättare sagt Herr Ångest få välja så skulle jag aldrig gå utanför dörren.
Herr Ångest har vunnit så många gånger förut och jag känner nu att han nog är på väg att ta över mitt liv igen, han är så stark och jag blir svagare och svagare för varje dag som går.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag lider i tysthet och det är det som är så jobbigt, att det känns som att jag är ensam, typ jag emot världen.
Men jag vet ju att det inte är så, jag är inte ensam emot världen och skulle jag bara öppna käften och säga som det är så skulle jag få hjälp.
När jag mår såhär så hjälper musik väldigt mycket, men just nu orkar jag inte lyssna på musik heller.
Men jag kämpar på.