Ingen önskade mig ett Gott Nytt År på sms, känns konstigt då alltid någon gjort det, men det var väl för att jag inte gjorde det först och jag sket i det för jag kände att ska allt alltid hänga på mig, någon gång kan väl någon av dem som kallar sig för mina vänner också göra ett försök till kontakt, speciellt personer man känt i över 10 år.
Jag vet inte kanske är det dags att tänka om och omvärdera vad en vän är, det känns ju som att jag alltid finns där för dem, men när jag behöver någon så finns inte en käft att prata med och detta gäller vänner som jag känt i mer än 10 år.
Jag vet att jag tidigare ältat detta med att jag känner mig ensam och att vänner som man haft i många år inte längre känns som vänner utan mer som någon man brukade känna förut.
Min bästa vän känns som en bekant, jag har känt personen i över 30 år men idag jag vet inget om henne och fattar inte de val hon gör, nå i och för sig så har jag väl aldrig fattat hennes val av män.
Förut var vi vänner men nu känns hon som en främling, men det blir väl så om man aldrig hörs vid eller umgås med varandra eller mer sällan, jag vet inte det känns bara som att det bara mig allt hänger på, är så less på det.
Jag vet inte, man är väl för tråkig och trist för avståndet från mig till dem och tvärtom är ju detsamma, 9 mil båda vägarna.
Jag är väl inte världsbäst på att höra av mig till folk jag heller men ibland hade det varit kul med ett sms bara sådär ut ur det blå, det behöver inte vara så avancerat, kanske ett hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar