Jobbat hårt

Posten

Nu är alla paketen öppnade, alla kuvert sorterade, alla stickers på sin plats och pärlorna likaså, alla adresser är skrivna så nu fattas bara att svara på alla brev också.

Det tog någon timme att fixa detta men det gick ändå rätt fort för mig att bli klar den här gången men jag hann få ont i både nacke och axlar ändå.

Pärlor

Jag var in på hobbyaffären och köpte två halsband till två hängen som jag köpt och sedan köpte jag lite pärlor också.

Monster

Jag drack en Monster idag, jag borde inte göra det överhuvudtaget men det är ju så gott.

Middag

Detta åt vi till middag idag och det var super gott.

Köpte denna på Willys.

Ett hål

2 st från våran församling kom hit igår och mot bättre vetande så släppte vi in dem, lätt att vara efterklok.

Det hela började väl rätt ok men slutade i rent kaos.

Kaoset började med att de frågade om vi hade barn, näää vi har inga barn något som jag valt bort frivilligt och att vi inte hade några barn var väl fel nr 1 deras värld, folk i våran kyrka har ju annars en hel drös med ungar.

Men jag gillar inte barn och tänker inte skaffa mig några bara för att jag rent biologiskt kan.

Sedan så frågade de om vi fortfarande trodde på gud och då sa vi ja och vi frågade dem om någon sagt att vi inte gjorde det, men det hade ingen sagt enligt dem.

Sedan började det stora förhöret om när vi var till kyrkan sist, när vi kommer till kyrkan nästa gång, varför vi inte är i kyrkan så ofta och om vi ber och läser i skrifterna?

Så vi försökte förklara att det är svårt för oss att vara i kyrkan för det är så mycket folk där och har man autism så har man svårt med människor, men de fattar inte eller så vill de inte fatta.

De är inte fel på folket i församlingen och vi bara nej, människorna i kyrkan är underbara att umgås med.

Så började de pressa oss om att vi borde åka till kyrkan eller måste det, men vi har inte råd att åka till kyrkan varje söndag och inte har vi orken för det heller.

Sedan tyckte de att vi är inte här för att pressa er men det vore bäst om ni kom till kyrkan.

Så efter det mötet igår har jag ett mörkt hål i min själ och jag känner mig som en urusel människa.

Känner mig helt värdelös.

Jo, Jesus skulle ta bort våra svårigheter så vi kunde komma till kyrkan igen.

De sista uppmuntrande orden var: vi vet att gud älskar er för ni är hans barn.

Mors Dag

Mors Dag

Ringde min mamma idag och önskade henne en bra Mors Dag, hon hade ont i bröstkorgen igen och läkaren tycker bara att hon ska vara hemma och vila.

Rätt typiskt av den läkaren, han har ju missat en massa grejer.



Foton

Här lägger jag upp några av de bilder som gubben min fotade åt mig.

Jag gillar mest bilderna med trädrötterna, jag vet inte varför, de känns lite som om de kommer från en annan värld med tomtar och troll.


Posten

Jag borde ta tag i min post som jag fått den senaste tiden, varit lite lat på den fronten måste jag ärligt erkänna så nu ligger det en osorterad hög här på vardagsrumsbordet och tar upp en massa onödig plats.

Fy fasiken

Börjar bli evigt less på detta blödande, inne på dag 10 nu och det blöder inte mindre och mindre utan snarare tvärtom, 5 dagar kvar tills jag får börja äta hormonerna igen så blödningen slutar efter någon dag, suck och åter suck.

Jag kan inget göra, kan bara gå mellan soffan och toaletten så fort jag gör något så blöder jag mera, går med nattbinda och det hjälper knappt.

Skrivit ett meddelande till läkaren för detta blödande börjar gå mig på nerverna, kan inte gå ut, kan inte åka bil, kan bara ligga i soffan eller sängen och springa på toaletten och typ krysta ut stora blodklumpar varje till varannan timme.

Nös tidigare idag och blodade ner ett par trosor totalt för blodet bara forsade ut.

Varför rinner blodet ända ut till analen på mig när jag har mens?

Kan mensen inte hålla sig till där det finns binda och inte svämma över alla kanter som den nu gör, jag vill inte ha mens längre, har ju haft det sedan jag var 9 år, har ju haft eländet i snart 40 år det om något borde ju vara nog anser jag.

Jag måste väl igen sluta äta mina blodförtunnande mediciner i några dagar fastän läkaren sa att jag inte skulle behöva det varje gång jag får mensen from HELL.

Jag kan inget göra då boendestödet kommer och då blir de sura och tycker antagligen att jag är lat som inte hjälper till, de verkar inte fatta hur mycket jag blöder egentligen, inte så kul och gå omkring och blöda så det droppar utanför och på golvet, vilket det gjort.

Vilka äckliga saker man sitter och skriver om på sin blogg men jag blir frustrerad av att inte kunna göra något roligt ens och sedan blir jag frustrerad på boendestödet som beter sig som att de bara tycker att jag är lat och inte ids hjälpa till, men vad ska jag göra då?

Sköna maj, välkommen

Sömnlös

Natten till idag är första natten jag sovit mer än 2-3 timmar/natt sedan i torsdags. 
Gissa vem som varit zombie i några dagar?

Presenterna

Jag skickade med posten 2 st presenter till mina vänner som fyllt år i april och de blev jätte glada, lägger upp bilderna här under.

Detta lila halsband fick min vän ME.

Detta blåa halsband fick min vän MD.

Mens

Jooo, så att nu blöder jag igen och har nu blödigt i en vecka och jag börjar faktiskt lessna rätt rejält på denna skiten, går med nattbindor dygnet runt och det är ca 8 dagar kvar innan jag ska börja äta gulkroppshormonet igen.

Jag önskar jag slapp mensen helt och hållet, det skulle vara en sådan befrielse för mig och mina kläder skulle tacka mig.

Boendestödet

Jag är rätt besviken på min kontaktperson på boendestödet, jag tror hon har fått för sig att jag ska bli frisk och fungera normalt i framtiden, helst innan hösten, hon säger alltid att med tiden är det ju meningen att du ska klara detta själv, utan stödinsatser, jag blir skitstressad och får prestationsångest och jag mår inte alls bra av detta, känns som hon sätter betyg på mig, jag kan inte heller förmedla vad jag känner åt henne för då går hon direkt in i ett försvarsläge och säger att de aldrig pratar om oss mellan sig i personalgruppen, men det vet jag att de gör, för hur kan annars personal som inte varit hit på månader veta vad som hänt medan de varit borta.

Sedan i nästa stund så säger hon att vissa personers stöd ändras inte, hur mycket man än jobbar på att det ska bli en förbättring i framtiden men varför måste mitt stöd ändras då?

Jag vet att deras mål är att jag ska bli självständig, men det kanske inte blir så.

Jag är nog tyvärr en av de där personerna som kommer att behöva stöd i framtiden också, för jag kan inte bli frisk eller botad från min Aspergers.

Det känns som att ingen förstår mig, kanske vet de på boendestödet inte vad autism är och att det kan vara så olika från person till person.

Jag är så rädd att jag ska bli av med mitt boendestöd så fort jag känner att jag inte orkar vara 100% närvarande när de kommer och då blir jag hyperstressad och inget fungerar som det ska.

Mitt liv fungerar inte utan boendestödet men just nu känns det bara stressigt, det är som att springa i ett ekorrhjul, runt och runt med piskan hängande i luften ovanför en.

Känner mig pressad och jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, pressad av att bli botad och normal, bli någon som jag inte är, jag vill inte bli botad för jag vill bara bli accepterad för den jag är, sedan är jag inte bara mina diagnoser.

Det känns som om de flesta inte riktigt förstår min problematik och att jag i vissa sammanhang beter mig som en normalt fungerande person som tex här hemma, men hemmet är ju en trygg zon för mig men ta med mig utanför min box så kommer du snart att märka att jag inte är som alla andra, visst kan jag hålla upp en front men inte hur länge som helst, sånt tar på krafterna och jag blir fort trött och när jag blir trött då kommer paniken smygande.

Jag känner mig kränkt och mindre värd som det är, jag behöver inte mera skit i min redan tunga ryggsäck.