Ett hål

2 st från våran församling kom hit igår och mot bättre vetande så släppte vi in dem, lätt att vara efterklok.

Det hela började väl rätt ok men slutade i rent kaos.

Kaoset började med att de frågade om vi hade barn, näää vi har inga barn något som jag valt bort frivilligt och att vi inte hade några barn var väl fel nr 1 deras värld, folk i våran kyrka har ju annars en hel drös med ungar.

Men jag gillar inte barn och tänker inte skaffa mig några bara för att jag rent biologiskt kan.

Sedan så frågade de om vi fortfarande trodde på gud och då sa vi ja och vi frågade dem om någon sagt att vi inte gjorde det, men det hade ingen sagt enligt dem.

Sedan började det stora förhöret om när vi var till kyrkan sist, när vi kommer till kyrkan nästa gång, varför vi inte är i kyrkan så ofta och om vi ber och läser i skrifterna?

Så vi försökte förklara att det är svårt för oss att vara i kyrkan för det är så mycket folk där och har man autism så har man svårt med människor, men de fattar inte eller så vill de inte fatta.

De är inte fel på folket i församlingen och vi bara nej, människorna i kyrkan är underbara att umgås med.

Så började de pressa oss om att vi borde åka till kyrkan eller måste det, men vi har inte råd att åka till kyrkan varje söndag och inte har vi orken för det heller.

Sedan tyckte de att vi är inte här för att pressa er men det vore bäst om ni kom till kyrkan.

Så efter det mötet igår har jag ett mörkt hål i min själ och jag känner mig som en urusel människa.

Känner mig helt värdelös.

Jo, Jesus skulle ta bort våra svårigheter så vi kunde komma till kyrkan igen.

De sista uppmuntrande orden var: vi vet att gud älskar er för ni är hans barn.