Börjat göra smycken igen, det tog mig bara ca 5 år att börja igen med det, gjort örhängen och berlocker, har sålt 2 berlocker och skickat dem, gjort ett beställningsjobb på 2 berlocker och en nyckelring.
Vad vi (eller gubben min) fick böka den här gången för att få in ljudet på rätt kanal, ljudet byter kanal varje gång Windows gör en uppdatering.
Jooo, jag har ju klarat av en stor bedrift och mött min största rädsla i sin renaste form, det var i tisdags som min kp bjöd mig på lunch på en restaurang och det var skit jobbigt att äta inför främmande människor men samtidigt var maten så himla god, det knullade munnen kan jag säga och då överdriver jag inte, käkade vegetarisk gratäng och potatis så gott.
Vem kunde ana att jag skulle sitta och äta ute på restaurang igen, inte jag i varje fall.
Tur att jag bytte kp för jag hade ALDRIG vågat göra något av det saker som jag och min nya kp gjort tillsammans med min gamla, hennes lögner bromsade mig och jag fick inte chansen att växa för jag känner att jag blivit lite säkrare på det här med att vistas i miljöer med andra människor på ett sätt men jag är långt ifrån färdig.
Det sociala samspelet mellan människor är en av mina största svagheter.
Jaa, jag saknar min planet...
På söndag är det Julbord, ska bli så gott, längtar.
Julklapparna ska slås in i papper, tänk det är Julafton snart och jag vet inte vart denna höst tog vägen, det har rullat på i rasande fart som en lavin.
Det snöar, jag tycker vi har nog med snö nu men det tycker inte vädrets makter verkar det som.
Vilket gulligt moln
Svettas som vanligt på kvällarna så fläkten får jobba hårt även på vintern, ingen rast och ro här inte, bara jobba på.
Dricker lite Pepsi, gillar det bättre än annan cola.
Vi (jag och gubben) delade på en kebabrulle till middag och det var gott, inte ätit en på ett tag nu och sedan blev det lite matkoma på det.
Kebabrulle
Synd klockan är så mycket, men det är ju fredag och helg så man kan ju vara vaken längre än till 23 kanske man skulle satsa på det.
Nu glömde jag bort vad jag tänkte skriva om, sånt gör mig så irriterad för ibland vill man ju skriva av sig bara för att få saker ut ur systemet men så tappar man tråden då blir det pizza av allt.
Min eller våran god man skulle komma förbi nu i helgen, behöver en dos av henne ibland, en helt underbar människa och jag kan ännu inte fatta att hon ser mig som den jag är istället den jag borde vara som många andra gör, för henne får jag vara JAG.
Att jag sedan försöker bygga upp fasaden men misslyckas är ju en annan femma, det stör mig inte lika mycket nu som det gjorde för ca 1-2 år sedan, då höll jag på att få psykbryt.
Inte ens min f.d. samtalskontakt på psyket kan läsa av mig som hon gör, sjukt skrämmande på ett sätt.
Jag har ju levt mitt liv bakom en mur, inte många som fått se den riktiga jag utan det de flesta ser är en illusion, en mask men hon river muren på något mystiskt sätt.
Har inte lyckats räkna ut hur hon gör ännu.
Vet inte ens som jag ids avsätta någon tid till att komma på det heller, lite lat, javisst.
Vi avbokade boendestödet i torsdags, behövdes då jag satt och pillade med mina beställningar som skulle vara klara i helgen och sedan så kommer jag och den som skulle hit inte sams, vi går inte ihop alls för hon förstår mig inte alls och då blir jag instängd i mig själv, i min lilla bubbla och sitter och gungar för att lugna ner mig själv, självklart ser hon inte detta.
Har ju viss koll på det som händer fast jag sitter så, vet inte ibland om det syns eller om jag bara gör det i tanken, jag vet också att jag sitter och stryker mig på benet eller knäet i en cirkel för att lugna ner mig själv, många som trott att jag gör så för jag har värk och om det frågat om jag har ont så har jag sagt nej utan någon vidare förklaring till mitt beteende.
Men måste verkligen alla veta allt hela tiden?
Låt mig få ha mina tics ifred, varför ska allt ifrågasättas hela tiden?
Jag kan förstå att det kan stressa upp folk men för mig är det lugnande.
Jag är så glad att jag får vara din vän Celinda :)
SvaraRadera