Känner mig ensam och ledsen, detta året har ju inte börjat bra för mig först drog jag på mig influensan och i samma veva hittade de ett förmaksflimmer och hjärtrusningar, fick ta en massa prover för jag ska ju börja äta blodförtunnande men då hittade de ett så dåligt blodvärde att det måste utredas innan jag får börja med blodförtunnande medicin.
Äter betablockerare nu för hjärtat.
Så jag tog en massa prover igen och då visade de att jag har diabetes på allt annat som jag nu ska medicinera för.
Jag har berättat till mina närmaste vänner, de jag känt i flera år att såhär ser det ut nu och nu känns det som att alla vänt mig ryggen.
Jag kommer ihåg när min ena kompis man fick en stroke, jag frågade hur det gick och hur han mådde och försökte stötta henne så gott jag kunde.
Men själv får jag ingen respons direkt bara ledsna dekaler på messenger en gång och en vän skrev att hen tänker på mig en gång, en annan vän skrev att hen saknade mig, men det är bara en som pratar med mig om allt och det ska hen ha en eloge för.
Är de rädda att de ska bli smittade?
Jag ville vara öppen med hur jag mådde med mina närmaste vänner, det är bara de som vet sanningen, jag har inte skrivit något öppet på Facebook om mitt mående.
Men nu ångrar jag mig att jag talade om sanningen för mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar