Det här med diabetes är inte så enkelt alltid, jag trodde jag skulle få mer stöttning än vad jag får, känns trist.
Min gubbe har ju diabetes också och han dricker vanlig läsk och jag dricker zero sugar, nu dricker väl jag mer läsk än vad han gör, men ändå det blir kämpigt för zero sugar är INTE gott någonstans och jag önskar jag kunde vara utan socker men det känns övermäktigt för mig just nu.
Har helt slutat dricka juice, dricker kolsyrat vatten och välling, sedan äter jag fiberhavregrynsgröt varje morgon, osten jag äter är 17% fett och äter nyckelhålsmärkt bröd men jag fikar för mycket kommer inte ur det.
Borde promenera 20 min varje dag men det har jag inte heller gjort, helt plötsligt blev det så mycket förändringar så jag hinner knappt med mig själv längre, vänner som inte hör av sig sedan de fick veta sanningen, ångrar djupt att jag överhuvudtaget öppnade käften.
Boendestödet som bara skickar dessa unga, näst intill oerfarna tjejer att komma till oss, de vet inget om livet känns det som ibland.
Jag måste också börja ta 3 tabletter av Metforminet, tar ju 2 tabletter nu men måste öka till 3 för det är dosen som jag ska äta.
Gubben min är och gör en Spirometri nu på hc.
Jag undrar vad proverna jag lämnade sist, visar det är ingen som hört av sig angående dem ännu så det är väl bara att vänta och se ifall de hör av sig eller inte.
Trodde jag skulle få mer skrivet idag men tappade tråden lite och började tänka på om man skulle ringa psyket och prata lite med någon där, jag skulle verkligen behöva det, jag får se hur jag gör med det, psykakuten ringer jag inte i vilket fall som helst.
Ska kolla min mail nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar