Lite "störd"

Usch, vad less jag blir på folk som tror en massa saker om mig tex att det måste ju vara något allvarligt fel på mig då jag vägrar skaffa barn för man är ju ingen riktig kvinna om man inte har halvt fotbollslag med ungar där hemma.

Har man sedan kontaktperson då är man inte normal överhuvudtaget, ja då är man helt cp i skallen.

Har man boendestöd på det då är man riktigt illa ute, för då kan man ju inte göra något själv.

Och gud förbjude om man har god man på det, för då är det riktigt illa näst intill kört för en.

Fast så ser inte jag på saken.

Jag skaffar inte barn för jag har för länge sedan insett att jag inte skulle orka med det psykiskt pga min ångest.

Tycker att det är jätte bra att man kan få hjälp från samhället på olika sätt.

Jag har kontaktperson för att få en vanlig medmänsklig kontakt pga att mitt begränsade nätverk och för att bryta social isolering.

Boendestödet har jag pga min Aspergers diagnos som gör det svårt att få vardagen att fungera, vissa gånger har jag mer aspie i mig och kan märka ibland att nu hänger jag inte med alls.  

God man har jag för att jag pga min ADHD är väldigt impulsiv, och jag saknar ofta framförhållning, tror min god man river sitt hår i frustration pga mig.

Jag skäms inte att tala om att jag kände som att jag svalde min stolthet när jag ansökte om god man, men idag är jag stolt för att jag gjorde det.

För det här med att betala räkningar var väldigt stressigt för mig och gav mig ångest.

Tror min kontaktperson känner sig stressad i min närvaro, det känns så ibland men det är kanske jag som misstolkar signalerna då jag inte fungerar så bra i sociala samspel.

Många säger att det märker inte av att jag har de problem jag har men de kanske har träffat mig på en trygg plats, de har aldrig sett mig egentligen eller helt enkelt inte tänkt på det eller så inte brytt sig i att jag är lite "störig".