Min största dröm....

När jag var liten, alltså innan jag blev tonåring då var min stora dröm att bli advokat den drömmen gick i kras, sedan som tonåring så var min största dröm att bli kille, jag ville bli man för det kändes som då skulle jag vara stark och ha kontroll över mitt annars så kaosartade liv.

Inte heller det blev av så i flera år försökte jag vara normal, hatar egentligen det ordet för vad är det som är normalt då?

Så insåg jag att jag är inte normal = heterosexuell, för jag blev topp tunnor förälskad i en tjej i min klass men hon märkte mig knappt, vi umgicks lite där ett tag men hon var Jehovas Vittne och skulle aldrig acceptera min läggning.

Sedan var jag småkär i killar i några omgångar under tonåren men hos dessa killar hade jag inget att hämta, way out of my league om man säger så.

Blev ihop med mitt ex, en kille och efter att han gjort slut med mig efter ett kort men stormigt förhållande så kom jag fram till att jag var bisexuell och kom ut ur garderoben och levde så i många år.

1997 inträffade ett mirakel, jag blev igen kär i en tjej och vi blev vänner inget mer för hon tog livet  av sig året därpå.

Sedan gick det flera år utan att jag hade något förhållande, gick väl på någon date med män, svarade på några kontaktannonser som inte ledde till något överhuvudtaget.

Så gick jag med i Spraydate och där träffade jag min man, han visste från första början att jag var bisexuell och han verkade inte bry sig om det, vi träffades 2001 och förlovade oss samma år och sedan gifte vi oss 2004 och är gifta än idag.

Så blev jag frälst och döpte mig och försökte leva ett normalt liv, försökte förtränga att jag var bisexuell och det gick bra i några år men sedan så kom de där känslorna tillbaka att jag faktiskt inte var ett dugg heterosexuell som jag försökt vara för att passa in i kyrkan.

Min församling har en gammal och förlegad syn på detta med förhållanden och vem som får gifta sig med vem osv så när jag märkte detta faktum så blev besöken till kyrkan färre och färre, för där jag en gång kändes som jag hittade hem, känner jag inte så längre för jag vet att de inte accepterar mig för den jag är.

Så för några år sedan kom jag ur garderoben en gång till för jag insåg att jag var inte bara bisexuell utan jag var egentligen pansexuell.

Jag har aldrig varit otrogen emot min man, det skulle aldrig falla mig in att såra någon så djupt, vi har det bra gubben min och jag och vi är lite tokiga båda två.

Idag är jag stolt över att jag hittat hem i min läggning, jag är jag.