Tankarna vandrar

Det har varit en helt okej dag idag, med julmat och sånt men mina tankar har varit någon annanstans hela dagen, har tänkt mycket på en vän till som jag faktiskt aldrig träffat på riktigt och jag önskar många gånger att det inte vore så hemskt långt mellan Norrland och Småland.

Vi har inte ens pratat på telefon, men det gör inte så mycket jag gillar ju inte att prata i telefon för jag blir nervös och stressad av det, men sms:ar gör vi ibland och det är alltid lika roligt och på Facebook kommer det ofta något roligt ifrån henne som glädjer min själ.

Jag inser att jag nog bor i fel ände av vårt avlånga land ändå för jag saknar en vän som hon, som delar en del av mina erfarenheter i livet och som förstår att livet inte alltid är en dans på rosor fast man försöker att vara positiv till det mesta här i livet.

Jag beundrar denna kvinna och hennes kamp mot en knasig sjukdom som jag visste om att den fanns då jag sett många dokumentärer om lite udda sjukdomar, det är ett intresse jag har att lära mig saker om allt konstigt som kan hända med både kroppen och knoppen.

Det är samma kvinna som jag fått de där tavlorna av som hänger i våran hall, som hon har gjort åt mig och samma tjej har gjort ett halsband som jag hoppas att en dag stolt kunna att bära runt min hals, det är i varje fall en dröm som jag har och hänget på halsbandet ser ut såhär, som ni på bilden här nedanför.

Det bästa med våran vänskap är att jag känner inga krav att jag måste vara på något sätt annat än den jag är för med vissa vänner så blir jag någon helt annan, jag kan inte vara mig själv till 100% för jag känner att jag inte riktigt räcker till.

Jag har tidigare köpt halsband av denna tjej som jag brukar ha på mig när jag ska på något möte eller vill vara lite fin, många har frågat vilken affär jag köpt halsbanden i och jag säger då att jag köpt dem av en vän och att hon gjort dem själv, alla som sett de halsbanden tycker att de är så vackra och att de aldrig skulle få till sånt med så små pärlor och jag säger detsamma, med de små pärlorna skulle mina ögon gå i kors och fastna i det läget var det en på Arbetsförmedlingen som sa när jag var dit innan jag blev fritidsforskare = sjukpensionär.

Våran humor är det inget fel på heller, jag tror jag skulle skratta så jag pinka ner mig om vi vore i samma rum, har sett videor på youtube som hon lagt upp, där hennes humor lyser igenom.

Så Tack för att jag får äran att vara din vän.