Årsdag

Idag är det 15 år sedan min pappa gick bort och jag saknar honom fast vi kanske inte alltid var de bästa av vänner, vi hade olika syn på det mesta i livet och kunde knappt vara i samma rum mer än 15 min utan att hamna i ett gräl.

Det där med alla gräl ångrar jag idag och önskar att vi inte retat gallfeber på varandra så mycket, men jag visste vilka knappar jag skulle trycka på och det gjorde han med, vi var nog väldigt lika på många sätt ibland undrar jag om vi inte var för lika.

Min pappas humor var sjukt bra och han kunde vara väldigt ironisk och jag kan i vissa fall vara väldigt ironisk också, kanske ett arv.

Men min pappa har också hjälpt mig väldigt mycket, rent ekonomiskt och med vissa praktiska saker men det där med känslor har aldrig riktigt varit hans grej, jag har sett honom gråta max 3 gånger på 18 år, har inte vad jag kan komma ihåg hört honom säga att han älskade mig eller var stolt över mig.

Men han hade ju sina problem med spriten och sedan tog han hand om min psykiskt sjuka mamma i många år, de skilde sig när han blev sjuk i cancer för då orkade han inte ta hand om mamma längre och hon fick flytta och pappa sålde huset de bott i och flyttade till en lägenhet.

Jag gick ofta till min pappas lägenhet och grät när han var inlagd i Umeå på Onkologen, jag fann en slags styrka och tröst av sitta där ensam med mina tårar rullandes ner för kinderna.

Min pappas favorit blomma.