Tankar i kvällen

Jag har varit så arg på sista tiden och jag sväljer och sväljer en massa skit varje dag och till slut brister allt och jag får ett utbrott utav dess like, det kokar i hela kroppen och jag vill bara skrika håll käften åt våra rövknullade grannar från långtbortistan.

Kan man inte prata i normal samtalston? måste man stå och gapa för full hals i trappuppgången?  det liksom ekar i hela huset.

Jag har ALDRIG haft något emot invandrare någonsin, men sedan dessa flyttade hit har jag nog blivit en smygrasist ändå.

Jag är så jävla less på att bli kallad tjock och fet av grannens ungar, de små liven lär ju sig prata Svenska i alla fall och säger man något så drar föräldrarna direkt fram rasistkortet.

Jag får ingen utlopp för min ilska och blir bara otrevlig emot alla.

Så på det så ringde någon jävla terapeut angående min dåliga sömn och hon tyckte att arbetsterapeuten på hälsocentralen skulle ta hand om det problemet.

Jaha, återigen lämpa över ansvaret till någon annan för att man själv inte ids.

Det telefon samtalet var fan droppen för mig, nu skiter jag i psyk, det gör ju inget för att hjälpa mig ändå, de förnyar ju bara vissa recept och det kan ju hälsocentralen lika göra.

Så nu ska den där kärringen från psyk skriva en remiss till hälsocentralens arbetsterapeut, tur att hon är vettig och vet hur man använder hjärnan, vissa undrar man ju om de har någon ens.

Så då blir det att prata om varför jag sover så dåligt, det är en blandning av faktorer anser jag.

Först är jag livrädd att ligga ensam vaken i mörkret med tanke på vad som hänt mig i mörkret (tänder jag lampan så väcker jag min man), jag har svårt att komma ner i varv på kvällarna, hjärnan går på högvarv på kvällarna och nätterna, jag ligger och ältar saker som hänt om jag inte lyckas somna och har jag väl kommit igång så då är det kört, sovrummet är för varmt (men har en frusen man), oron över skuldberget och sedan har jag kronisk värk i min högra handled, detta är några av orsakerna till min taskiga nattsömn.

Jag har ett kedjetäcke som jag använder men på sommaren är det helt omöjligt att ha det på sig, då det blir för varmt.

Psyk vägrar skriva ut Imovane åt mig, jag har ätit denna medicinen i 10 år och under dessa 10 år har jag bara tagit större dos än läkaren skrivit 10 gånger, jag tar också Theralen men utan Imovane somnar jag inte förrän halv 5 på morgonen av utmattning och sover sedan halva dagen som i sin tur gör att jag måste avboka boendestödet för jag helt enkelt inte orkar ta tag i något.

Det i sin tur gör att de på boendestödet börjar ifrågasätta om vi ska ha boendestöd överhuvudtaget.

Jag har försökt förklara för boendestödet att jag inte kan sova så bra.

Jag orkar inte träffa min kontaktperson varje vecka, så snart börjar väl de också ifrågasätta om jag behöver detta heller.

Jag går under om dessa insatser tas bort.

När jag väl somnat vid halv 5 så hör jag inte väckarklockan när den ringer 9:30 eller som många gånger så skiter jag i den och sover vidare för jag orkar inte kliva upp.

Nätterna blir så långa när man ligger där vaken och vrider och vänder på sig.

Sömn är så viktigt för mig för att jag ska må bra psykiskt och för att jag ska orka mig igenom de mörka stunderna, då jag bara vill gråta.

Jag vet inte hur länge jag orkar mera.

Jag är helt slut som artist, bränt ljuset i bägge ändar.