Minnen från förr

En gång kom de från barnpsyk på besök, obevakat (alltså de kom utan att tala om att de skulle komma) å farsan var bakis å de fråga när han söp senast och han bara för någon vecka sedan, jag bara, det var som fan å då ändra han sig å sa att han var bakis.

För när han hade nyktrat till så hade ju inget hänt, han hade ju inte supit.

Han hade också alltid på fyllan pippi på att släppa lös min älskade hund som då drog i väg som skjuten ur en kanon och kunde vara borta i timmar innan han kom tillbaka och så man fick gå och vara orolig att något skulle hända honom.

Farsan fick hämta han hos Polisen minst en gång och skyllde på att han smitit, vilket var lögn.

Vi levde i en lögn, jag, mamma och pappa, ingen visste hela sanningen och barnpsyk var inkopplat och likaså socialen men herregud farsan drack ju bara lite ibland, pyttsan han söp som ett svin.

Han låg i soffan i vardagsrummet och rökte, spydde (i en hink) å söp och det var fan inte trevligt och höra han spy och lukten ska vi inte tala om.

Alltid när han var full så skulle det grillas Flintastek och Spiralkorv på sommaren så på hans semester levde vi på grillat och potatissallad, det blir lite tradigt i längden.

Under vintern när han söp så levde vi på Isterband, Norrlandspölsa och bruna bönor, stekt korv och fläsk.

Ibland blev det väl någon Smörgåstårta som slank ner.

Mitt liv var ett helvete och inget jag gjorde dög.

Mamma satt på hispan i omgångar, jag fick vara mamma åt min mamma redan som liten.

En gång när jag skulle ta en stor saftig apelsin ur en frukt påse så slog min pappa mig, han tyckte att jag trängde mig på.

Jag fick ALDRIG höra jag älskar dig, du är duktig, bra gjort eller något annat positivt utan det var ALLTID det negativa som lyftes fram.

Jag kände mig ALDRIG älskad, jag var bara i vägen hela tiden.

Råkades jag göra illa mig så var det ALDRIG frågan om vad hände eller hur gick det utan det var ALLTID vad bölar du över nu, det är väl inget att gråta över.

Tänk ALLTID finns det pengar till Kung ALKOHOL, ett djävulens påfund.

Sedan hade ju farsan sina äckliga suparpolare, första äcklet var hans kusin men han såg man ju tur nog inte så ofta, annat var det äckel nr 2 för han var fan pedofil och tyckte om småflickor speciellt och mig i synnerhet, djävla vidriga monster.

Å det djävla äcklet lever ännu.