I'm the worrying kind

Jag är så less på allt, kanske mest på mig själv.

Önskar jag kunde ta semester ifrån min egen hjärna ibland.

Just nu är jag så himla misstänksam emot alla till och med min man, jag hatar när det blir såhär.

Mumlar någon något och jag inte hör så tänker jag direkt: vad har jag gjort för fel?, är den personen sur på mig? eller varför snackar de skit om mig?.

Sedan är den tankecirkusen igång och jag kommer inte ur den.

Jag mår dåligt av att känna såhär och misstänker andra.

Man mår inte bra av att hela tiden gå omkring och oroa sig om allt.

Innerst inte så vet jag ju att jag kan lita på min förvaltare, hon har ju bevisat det så många gånger men man är väl för bränd av allt skit man varit med om.

Är det alla år av mobbning?, alla sexuella övergrepp?, alla gånger då man blivit kallad för tjuv av min mammas förvaltare? som INTE känner mig och har träffat mig max 4 gånger och inte ens sagt hej.

Sedan är rätt misstänksam emot min mammas förvaltare då de enligt min mamma försvunnit pengar några gånger, en gång försvann det 5000 kr som enligt förvaltaren betalats in till deras COOP-kort men det kortet var tomt, i samma veva försvann det ex antal 1000 kr från en annan som han också var förvaltare till och i den vevan köpte förvaltare en ny husbil enligt min mamma.

Sedan påstår förvaltaren att han vid ex antal gånger lagt ut av sina egna pengar för att betala fikat då min mamma var på daglig verksamhet och min mamma har då fått gå till banken och hämta pengar som förvaltaren satt över och gett åt honom, aldrig något kvitto på någonting.

Vi har i många år försökt få förvaltaren utbytt men de på överförmyndarnämnden har alltid tyckt att han sköter deras ekonomi så bra och att min mamma får sina fickpengar varje månad.

I julas fick de enligt min mamma inga pengar att köpa julklappar för och det gjorde min mamma ledsen och jag frågade varför de inte fått pengar, men hon visste inte orsaken.

Jag är rädd för att förvaltaren ska stjäla min mammas pengar, hennes förvaltare har också varit hem till dem några gånger och öppnat plånboken och visat hur mycket kontanter han har och han ska sedan sagt att han ska fara och spela på hästar.

It takes a fool to remain sane.

Kanske är det för sent för mig?

Kanske är jag ett hopplöst fall?