Ett minne från förr....

Jag har som många redan vet varit mobbad under min skolgång både på grundskolan och högre utbildningar.

Jag cyklade till skolan då det gick att cykla och alltid var det någon som fixade punka på däcken.

Min pappa svor och tyckte väl ofta att det var då bra konstigt att jag ALLTID hade punka på cykeln, ibland sa han att han inte skulle laga punkteringen om jag kom hem med det igen.

Jag sa ALDRIG hemma att jag var mobbad i skolan, det fick mina föräldrar veta när barnpsyk blev inkopplat i mitt liv efter år av sexuellt utnyttjande av en "vän" till familjen.

Detta med punkteringarna försökte jag minska på genom att gömma cykeln utanför skolområdet för då såg det ju ut som att jag gått till skolan, för de i klassen såg ju mig komma gåendes den sista biten.

Ibland lånade jag min mammas cykel och den fick vara ifred varje gång.

Ibland när jag glömt att gömma cykeln och cyklat fram till skolan så blev det förstås punka och när jag då kom hem så kändes det som att det var mitt fel att det återigen var punka cykeln.

Jag hade ALDRIG punka på skolloven.

Men så fort skolan började igen och jag inte gömde cykeln så var det punka direkt.

Efter skolan var jag på fritids och då hann alla hem innan jag var på väg hem så det var bara på morgonen som jag var tvungen att cykla en annan väg till skolan, där jag enligt lärarna INTE fick cykla p.g.a. den tunga trafiken.

Men lärarna sket ju i att se att jag var mobbad, i 4:de klass fick våran lärare veta om det och hon hade då INTE märkt något, inte tog hon kontakt med mina föräldrar heller.

Det kändes som hon trodde att jag ljög, den första som typ mobbade mig var läraren i 1:a ettan som jag gick i, hon hade pippi på att skicka hem mig från skolan så jag kunde gå hem och byta till finare kläder.

För den stickade koftan som min mamma gjort åt mig, var inte fin nog, den var gul och på fickan stod mina initialer i rött.