Välkommen 2018....

1 nytt år och nya möjligheter men vi tittar väl först lite i backspegeln över det år som varit och hoppas på att det nya blir bättre.

Mitt mående har gått upp och ner som berg och dalbana så jag hoppas ju att det ska lugna ner sig lite i varje fall.

Hade ju stora problem med min kontaktperson som senare blev bort plockad och jag fick en ny, som det funkar rätt bra med.

Har varit ute och ätit på restaurang, bland främmande människor, tänk att jag vågade göra det, helt fantastiskt fast jag var ju inte ensam utan med min kp.

Ångesten har inte släppt greppet om mig men märker en liten skillnad i dess karaktär men jag vet inte hur jag ska förklara känslan egentligen, men ibland känner jag mig som en vinnare.

Har varit in på ICA, det ni kära läsare det var en bravad och stor vinst för mig.

Allt är inte så farligt som jag inbillar mig att det är.

Började göra smycken igen och det kändes jätte bra, hjärnan fick jobba med annat än katastroftankar och det kändes bra att jag kunde koncentrera mig på att göra något kreativt med min hjärna som för det mesta känns som en bränd säkring.

Fått en ny från boendestödet som springer här allt för ofta och jag kan inte med människan, vi går inte ihop överhuvudtaget.

Att underbara L ska sluta och gå i pension känns övermäktigt för mig då jag kommit henne så nära och vågat öppna mig till henne om mitt liv och om den eviga kampen med herr ångest.

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men man får resa sig upp och ta nya tag.

Inte blev dagens inlägg här på bloggen som jag tänkt mig först men får vara nöjd med det lilla som blev skrivet i varje fall.