En stilla undran

Ibland funderar man ju på varför en del säger saker som de säger dem, det blir ju en massa tankar hit och dit, säger man verkligen precis vad som helst till en s.k. vän?

Nej, det tycker jag inte, jag håller käft om en massa saker som jag kan reta mig på eller tycker är onödigt eller bara skulle såra den andra.

Jag blev i varje fall lagom irriterad.

Ett chattutdrag.

Min kompis: skulle du inte palla med att ni bor hos mig i 2 månader!

Jag: skulle du, stå ut?

Min kompis: hjälper ni till med matpengar och  sköter hygienen så jo

bara jag får ha mina vilostunder så jag orkar med jobb och ladda upp batterierna på lördagar då det kan bli 14-16 timmars sömn ibland

Jag: inte kunna göra nått på 14-16 timmar, skulle få psykbryt

Min kompis: ni får ta mer dator så ni kan den i sovrummet mitt,då kan du ju göra något, eller ta med pärlor så kan du skapa en massa alster.

Det jag störde mig mest på var det där med matpengarna, jag menar när har vi någonsin varit hos min kompis i flera dygn utan att vi stått för hela matkostnaden, det har ALDRIG hänt (vad jag vet) så jag förstår inte vitsen med att komma dragandes med det som något jävla krav.

Fick mig att känna mig som någon som inte gör annat än utnyttjar folk.

Nu känner man ju sig riktigt hågad av att åka dit, NOT.

Det andra jag reagerade på var det där med att sköta hygienen, man som bara vars fan fick han luft ifrån då?

Jag har lust att strypa han långsamt.

Jag skulle inte stå ut i 2 månader, jag skulle nog vara psykiskt nerbruten av att inte få lalla på i min egen takt och hela tiden visa hänsyn till min kompis behov och inte ta åt mig av de saker han ibland hasplar ur sig.

Jag bo hos han i 2 månader, nej det kommer inte att ske.