Jag ifrågasätter aldrig varför andra har barn, det finns säkert en bra orsak till det beslutet precis som jag har ett vettig orsak till att inte skaffa barn, men mig ska alla ifrågasätta och tycka att jag är onormal bara för att jag inte vill ha barn bara för att jag rent teoretiskt kan få dem.
Ja, jag är kvinna och kan då rent teoretiskt få barn, men det krävs så mycket mer än bara teori, jag ska ju först och främst gilla barn vilket jag inte gör och alla försök att omvända mig gör att jag gillar barn ännu mindre.
Alla verkar vara så lätt kränkta, de blir ett jävla liv på vissa när jag säger att jag hatar barn så nu måste jag gömma sanningen och säga att jag inte gillar barn, för gud nåde om jag säger som det är för då river vissa upp himmel och helvete, men det är väl ändå mitt liv, min kropp och mitt val.
Eller det var i varje fall vad jag trodde.
Den som alltid predikar att man inte ska döma andra för deras val i livet är den som gapar mest.
Jag var 15 år när jag bestämde mig för att aldrig skaffa barn men då visste jag inte om det jag vet idag och det är att det behövs en operation för att jag ens ska kunna få barn.
Jag har alltid tyckt att barn är påträngande och jag kan inte med det i och för sig så har jag svårt för vuxna som tränger sig på.
Sedan har jag alltid mått psykiskt dåligt och barn på det hade inte gjort saken bättre, man ska ju orka ta hand om de små skrik/bajsmaskinerna också och det kan bli svårt när man knappt orkar ta hand om sig själv ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar