lördag 27 oktober 2018

Vintertid = normaltid

Jag önskar de kunde sluta med detta tjorv, sommartid hit och vintertid dit, nu kommer jag inte att vara människa på drygt en vecka bara för detta flyttande med tiden hit och dit, jag är extremt känslig när det gäller detta, men ni andra som inte märker av detta, så kom ihåg:



torsdag 25 oktober 2018

Första snön

Inatt kom första snön, så nu har vi lite snö här, hatar snön men idag kändes det skönt med lite snö på marken, jag tänkte att jag lägger upp de bilder vi fotade tidigare idag.




Här har vattnet fått sig ett snötäcke.



Gillar denna bild mycket.



Ingen sol idag.

måndag 22 oktober 2018

Stamningsdagen

Den internationella stamningsdagen, är det idag.

Jag har vänner som stammar och jag ser hur de kämpar med sin problematik, varje dag så idag vill jag hedra dem, mina underbara vänner.




lördag 20 oktober 2018

Lite "störd"

Usch, vad less jag blir på folk som tror en massa saker om mig tex att det måste ju vara något allvarligt fel på mig då jag vägrar skaffa barn för man är ju ingen riktig kvinna om man inte har halvt fotbollslag med ungar där hemma.

Har man sedan kontaktperson då är man inte normal överhuvudtaget, ja då är man helt cp i skallen.

Har man boendestöd på det då är man riktigt illa ute, för då kan man ju inte göra något själv.

Och gud förbjude om man har god man på det, för då är det riktigt illa näst intill kört för en.

Fast så ser inte jag på saken.

Jag skaffar inte barn för jag har för länge sedan insett att jag inte skulle orka med det psykiskt pga min ångest.

Tycker att det är jätte bra att man kan få hjälp från samhället på olika sätt.

Jag har kontaktperson för att få en vanlig medmänsklig kontakt pga att mitt begränsade nätverk och för att bryta social isolering.

Boendestödet har jag pga min Aspergers diagnos som gör det svårt att få vardagen att fungera, vissa gånger har jag mer aspie i mig och kan märka ibland att nu hänger jag inte med alls.  

God man har jag för att jag pga min ADHD är väldigt impulsiv, och jag saknar ofta framförhållning, tror min god man river sitt hår i frustration pga mig.

Jag skäms inte att tala om att jag kände som att jag svalde min stolthet när jag ansökte om god man, men idag är jag stolt för att jag gjorde det.

För det här med att betala räkningar var väldigt stressigt för mig och gav mig ångest.

Tror min kontaktperson känner sig stressad i min närvaro, det känns så ibland men det är kanske jag som misstolkar signalerna då jag inte fungerar så bra i sociala samspel.

Många säger att det märker inte av att jag har de problem jag har men de kanske har träffat mig på en trygg plats, de har aldrig sett mig egentligen eller helt enkelt inte tänkt på det eller så inte brytt sig i att jag är lite "störig".

torsdag 18 oktober 2018

Läkarbesöket

Jag var på läkarbesök på Närpsykiatrin idag, vilken vettig läkare jag fick träffa, han tyckte inte att vi skulle röra mina mediciner överhuvudtaget så nu hoppas jag att sköterskorna håller käft nästa gång som jag förnyar mina recept för läkaren har ju godkänt mina mediciner.

Han var lite sen för han hade pratat med kardiologen på Sunderbyn angående mig och mitt förmaksflimmer som jag hade i februari, han frågade om jag fick besked om flimret och diabetesen samtidigt och det var ju typ så, han sa två stora smällar på kort tid.

Läkaren var väldigt empatisk, glad och snäll.

Han försökte hitta min puls och jag sa: grattis om du lyckas med det för det är det inte många som gör och han misslyckades med det och att ta blodtrycket på mig, inte många som lyckas med det heller.

Han skulle skriva en remiss till min läkare på hälsocentralen för det är ju dom som har ansvaret för mitt hjärta och han frågade om de på hälsocentralen gjort någon uppföljning efter hjärtflimret i februari och det har de inte gjort, så det skulle göras ett nytt EKG också.

 Han gick igenom min medicinlista.

Kanske ska jag tillägga att han var snygg också, lite lammkött då han är 6 år yngre än mig och hans bruna ögon, perfekt svenska med tanke på namnet han bar.

Humor verkade han också ha och det är ju en fördel.

onsdag 17 oktober 2018

Att vara vänner....

En av mina vänner (person A) tjatar och tjatar på mig att vi borde träffas, men det blir inte mer än så, alltså ett evigt tjat, i somras hade hon chansen, tog hon den: NEJ, utan hon hörde av sig när hon såg att vi kommit hem igen och skickade då ett sms om att nu hann vi inte träffas igen.

En av våra gemensamma vänner (person B) skrev och frågade om hon (person A) ville följa med och  hälsa på oss men det dög inte för hon orkade inte vardagarna pga att hon är trött, så då tänkte jag att jag flyttar firandet av min födelsedag till en helg, för då kan hon inte skylla på jobbet och att hon är trött, men då kom hon med en andra ursäkter.

Först så skulle ju inte våran andra gemensamma vän (person C) inte följa med för hon blir så trött av att åka bil långa sträckor och det förstår jag att hon blir pga sin sjukdom, men då skyllde hon (person A) på att hon också blir trött av att åka bil långa sträckor.

Att hon (person A) blir trött på att åka långa sträckor märks då inte när hon åker med sin idiot till särbo eller vad fan han nu är det äcklet och shoppar nästan varje helg och med andra, hon åker till och med buss till andra.

Men hit duger det inte att komma, nåååå, jag har krusat nog nu, duger det inte så duger det inte.

I samma mening som hon skrev att hon inte orkade komma så skrev hon att nästa gång vi kommer hem till byn på besök så skulle vi alla träffas i hennes lägenhet och umgås, varför är det alltid jag som måste åka?

Jag blir också trött av att åka bil och det är vad jag vet lika långt hit för henne som det är dit för mig, men att jag blir trött av att åka bil tas det ingen som helst hänsyn till.

Men tänk om jag inte orkar då, men det hänger alltid på mig, blir så j-vla less att allt bara ska hänga på mig hela tiden, det känns ibland som att skulle jag inte höra av mig så skulle vi aldrig höras av mera, kanske lika bra det för då slipper man ju bli besviken om och om igen.







måndag 15 oktober 2018

Höstbilder

Min gubbe tog lite foton, så jag tänkte lägga upp dem här, vi är i mitten av oktober och första snön lyser med sin frånvaro men den kommer väl snart, kan jag tänka mig.




Dessa bilder är tagna 2018-10-14.


Fortfarande gröna gräsmattor.


I sommar har gräsmattorna varit mera bruna.


Gula björkar.


Nu är hösten här.