Ett minne från förr....

Jag kommer ihåg när jag var och hälsade på min pappa och mamma, min pappa hade just fått sin cancerdiagnos.

Jag satt i vardagsrummet helt plötsligt går min pappa och hämtar något ur mitt gamla flickrum och sedan så ropar han på mig.

När jag kommer in i köket ser jag att han har hårtrimmern i handen (blir förvånad av att han håller i den för jag trimmade ju hans hår bara någon vecka innan) och han säger: raka av mig allt hår, cancern ska inte få bestämma när jag ska förlora mitt hår.

När jag rakat en stund så säger han: kanske ska vi lämna en tofs på huvudet och färga den röd, då blir jag som Roger Pontare.

Jag kommer ihåg att jag skrattade men sedan säger han igen: raka bort allt.

Jag rakade av honom allt hår som han hade på huvudet, det var det han kunde kontrollera i sjukdomen.

Det var en speciell stund som jag och min pappa delade, några månader senare var han inte bland oss längre.