Vilken dag....

Huvva, satt på toa gjorde nr 2 och helt plötsligt snurra det till i skallen, jag höll på att ramla av toastolen, hade händerna på golvet och röven i vädret, det måste varit en syn.

När jag satt där med röven i vädret och famlade efter väggen så tänkte jag: hur ska jag ta mig upp nu då? tänkte först ropa på gubben min men så lyckades jag på något sätt häva upp mig på toan igen.

Kändes som ett anfall av något slag.

Sedan började det brusa i öronen och jag såg prickar framför ögonen.

Så skulle jag kliva upp från toan för att spola och tvätta händerna och stod där och svajade som ett fyllo, höll på att ramla, gick några steg och fick hålla i mig i väggen.

Torkade händerna på handduken och skulle släcka lyset, fick trycka 2 gånger på knappen innan det slocknade och sedan tog jag mig på svajande ben till soffan i vardagsrummet.

Hur jag hamnade i soffan vet jag inte exakt men i soffan hamnade jag och där har legat hela dagen förutom då jag varit på toa.

Huvva vilken start på dagen.

Skulle ju egentligen varit och fikat med Katarina idag men vågade mig inte någonstans efter den föreställningen jag bjöd på tidigare inne på dass.

Hela dagen har varit som i ett töcken eller dimma, är helt slut.

Boendestödet var hit och jag berättade om min föreställning på toan.

Jag kände mig som ett fyllo där jag stod och svajade inne på toa.

Hoppas jag slipper en repris av dagens föreställning.

Ett minne från förr....

Jag har som många redan vet varit mobbad under min skolgång både på grundskolan och högre utbildningar.

Jag cyklade till skolan då det gick att cykla och alltid var det någon som fixade punka på däcken.

Min pappa svor och tyckte väl ofta att det var då bra konstigt att jag ALLTID hade punka på cykeln, ibland sa han att han inte skulle laga punkteringen om jag kom hem med det igen.

Jag sa ALDRIG hemma att jag var mobbad i skolan, det fick mina föräldrar veta när barnpsyk blev inkopplat i mitt liv efter år av sexuellt utnyttjande av en "vän" till familjen.

Detta med punkteringarna försökte jag minska på genom att gömma cykeln utanför skolområdet för då såg det ju ut som att jag gått till skolan, för de i klassen såg ju mig komma gåendes den sista biten.

Ibland lånade jag min mammas cykel och den fick vara ifred varje gång.

Ibland när jag glömt att gömma cykeln och cyklat fram till skolan så blev det förstås punka och när jag då kom hem så kändes det som att det var mitt fel att det återigen var punka cykeln.

Jag hade ALDRIG punka på skolloven.

Men så fort skolan började igen och jag inte gömde cykeln så var det punka direkt.

Efter skolan var jag på fritids och då hann alla hem innan jag var på väg hem så det var bara på morgonen som jag var tvungen att cykla en annan väg till skolan, där jag enligt lärarna INTE fick cykla p.g.a. den tunga trafiken.

Men lärarna sket ju i att se att jag var mobbad, i 4:de klass fick våran lärare veta om det och hon hade då INTE märkt något, inte tog hon kontakt med mina föräldrar heller.

Det kändes som hon trodde att jag ljög, den första som typ mobbade mig var läraren i 1:a ettan som jag gick i, hon hade pippi på att skicka hem mig från skolan så jag kunde gå hem och byta till finare kläder.

För den stickade koftan som min mamma gjort åt mig, var inte fin nog, den var gul och på fickan stod mina initialer i rött.

Välkommen 2018....

1 nytt år och nya möjligheter men vi tittar väl först lite i backspegeln över det år som varit och hoppas på att det nya blir bättre.

Mitt mående har gått upp och ner som berg och dalbana så jag hoppas ju att det ska lugna ner sig lite i varje fall.

Hade ju stora problem med min kontaktperson som senare blev bort plockad och jag fick en ny, som det funkar rätt bra med.

Har varit ute och ätit på restaurang, bland främmande människor, tänk att jag vågade göra det, helt fantastiskt fast jag var ju inte ensam utan med min kp.

Ångesten har inte släppt greppet om mig men märker en liten skillnad i dess karaktär men jag vet inte hur jag ska förklara känslan egentligen, men ibland känner jag mig som en vinnare.

Har varit in på ICA, det ni kära läsare det var en bravad och stor vinst för mig.

Allt är inte så farligt som jag inbillar mig att det är.

Började göra smycken igen och det kändes jätte bra, hjärnan fick jobba med annat än katastroftankar och det kändes bra att jag kunde koncentrera mig på att göra något kreativt med min hjärna som för det mesta känns som en bränd säkring.

Fått en ny från boendestödet som springer här allt för ofta och jag kan inte med människan, vi går inte ihop överhuvudtaget.

Att underbara L ska sluta och gå i pension känns övermäktigt för mig då jag kommit henne så nära och vågat öppna mig till henne om mitt liv och om den eviga kampen med herr ångest.

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men man får resa sig upp och ta nya tag.

Inte blev dagens inlägg här på bloggen som jag tänkt mig först men får vara nöjd med det lilla som blev skrivet i varje fall.

Nyårsafton

Gott Nytt År eller Grått Nytt Hår!!

 

Annandag Jul

God Jul!!

Jul snart....

En vecka kvar till Julafton, sist jag kollade var det 2 veckor kvar, då är min fråga vart tog de 2 veckorna vägen?

Jag och gubben min var och käka Julbord idag, det var så gott och jag tog det lugnt med maten så att jag inte skulle bli tvärmätt och inte orka få ner en bit till.

Det gick bra och jag åt upp min portion.

Våran god man var till oss idag, det var trevligt och vi pratade lite.

Har beställt lite pärlor ikväll och jag hoppas att få dem innan jul, det hade varit trevligt inte för att jag tror att jag kommer göra så mycket smycken såhär nära inpå jul, det beror ju om jag lyckas landa in någon beställning men det räknar jag inte med.

Blev lite soppa nyss, varma koppens redd kycklingsoppa den saknade inte salt i varje fall.

I år ska jag ha rim på mina julklappar som jag ska ge bort, det ska bli roligt tycker jag och på tal om just julklappar så måste de slås in i paket snart, så det inte blir en sådan där sista minuten grej för då blir det stressigt värre känner jag.

I år slipper jag i varje fall stressa runt och köpa julklapparna dagen före dopparedan och det känns skönt, riktigt skönt men vi ska väl köpa lite lampor och sånt till bilen på Biltema men då slipper ju jag gå in i en fullpackad affär i varje fall.

Sedan blir det att köpa mat och chokladask, kanske man skulle skriva en shoppinglista.

I morse var det trögt att stiga upp, riktigt segt som sirap men jag kom mig upp och ur sängen dock satt jag i nattlinne tills vi skulle fara och käka men det är ju söndag.

Idag var det någon knäppgök på Facebook som frågade det första han gjorde om jag var singel, det står klart och tydligt på min profil att jag är gift och vem jag är gift med också, är det så svårt att läsa innantill?

Om man undrar ju om alla killar på Facebook är analfabeter eller har dyslexi för det första de alltid frågar är om man antingen är singel eller gift, helt sjukt.

Sedan alla dessa äckel som ska skicka bilder på sin snopp och tror att man blir kåt då, tänk om de skulle veta hur avtändande det är få snoppar rätt mitt i synfältet, sådana brukar jag först förnedra med att säga att den är liten och sedan blockera dem.

Nååå, knäppgökar finns det gott om på Facebook.

Klockan går sakta ikväll, igår flög timmarna förbi, nu ska jag se om jag hittar mina bokstavspärlor för jag funderar på att göra en namnnyckelring till en vän.

Välkommen december

Jaaa, då var vi inne i mitten av december och Lucia har flugit förbi, så vi eller jag börjar väl med att slänga upp en bild det.

Inte det gladaste Luciatåget

Börjat göra smycken igen, det tog mig bara ca 5 år att börja igen med det, gjort örhängen och berlocker, har sålt 2 berlocker och skickat dem, gjort ett beställningsjobb på 2 berlocker och en nyckelring.

Vad vi (eller gubben min) fick böka den här gången för att få in ljudet på rätt kanal, ljudet byter kanal varje gång Windows gör en uppdatering.

Jooo, jag har ju klarat av en stor bedrift och mött min största rädsla i sin renaste form, det var i tisdags som min kp bjöd mig på lunch på en restaurang och det var skit jobbigt att äta inför främmande människor men samtidigt var maten så himla god, det knullade munnen kan jag säga och då överdriver jag inte, käkade vegetarisk gratäng och potatis så gott.

Vem kunde ana att jag skulle sitta och äta ute på restaurang igen, inte jag i varje fall.

Tur att jag bytte kp för jag hade ALDRIG vågat göra något av det saker som jag och min nya kp gjort tillsammans med min gamla, hennes lögner bromsade mig och jag fick inte chansen att växa för jag känner att jag blivit lite säkrare på det här med att vistas i miljöer med andra människor på ett sätt men jag är långt ifrån färdig.

Det sociala samspelet mellan människor är en av mina största svagheter.

Jaa, jag saknar min planet...

På söndag är det Julbord, ska bli så gott, längtar.

Julklapparna ska slås in i papper, tänk det är Julafton snart och jag vet inte vart denna höst tog vägen, det har rullat på i rasande fart som en lavin.

Det snöar, jag tycker vi har nog med snö nu men det tycker inte vädrets makter verkar det som.

Vilket gulligt moln

Svettas som vanligt på kvällarna så fläkten får jobba hårt även på vintern, ingen rast och ro här inte, bara jobba på.

Dricker lite Pepsi, gillar det bättre än annan cola.

Vi (jag och gubben) delade på en kebabrulle till middag och det var gott, inte ätit en på ett tag nu och sedan blev det lite matkoma på det.

Kebabrulle

Synd klockan är så mycket, men det är ju fredag och helg så man kan ju vara vaken längre än till 23 kanske man skulle satsa på det.

Nu glömde jag bort vad jag tänkte skriva om, sånt gör mig så irriterad för ibland vill man ju skriva av sig bara för att få saker ut ur systemet men så tappar man tråden då blir det pizza av allt.

Min eller våran god man skulle komma förbi nu i helgen, behöver en dos av henne ibland, en helt underbar människa och jag kan ännu inte fatta att hon ser mig som den jag är istället den jag borde vara som många andra gör, för henne får jag vara JAG.

Att jag sedan försöker bygga upp fasaden men misslyckas är ju en annan femma, det stör mig inte lika mycket nu som det gjorde för ca 1-2 år sedan, då höll jag på att få psykbryt.

Inte ens min f.d. samtalskontakt på psyket kan läsa av mig som hon gör, sjukt skrämmande på ett sätt.

Jag har ju levt mitt liv bakom en mur, inte många som fått se den riktiga jag utan det de flesta ser är en illusion, en mask men hon river muren på något mystiskt sätt.

Har inte lyckats räkna ut hur hon gör ännu.

Vet inte ens som jag ids avsätta någon tid till att komma på det heller, lite lat, javisst.

Vi avbokade boendestödet i torsdags, behövdes då jag satt och pillade med mina beställningar som skulle vara klara i helgen och sedan så kommer jag och den som skulle hit inte sams, vi går inte ihop alls för hon förstår mig inte alls och då blir jag instängd i mig själv, i min lilla bubbla och sitter och gungar för att lugna ner mig själv, självklart ser hon inte detta.

Har ju viss koll på det som händer fast jag sitter så, vet inte ibland om det syns eller om jag bara gör det i tanken, jag vet också att jag sitter och stryker mig på benet eller knäet i en cirkel för att lugna ner mig själv, många som trott att jag gör så för jag har värk och om det frågat om jag har ont så har jag sagt nej utan någon vidare förklaring till mitt beteende.

Men måste verkligen alla veta allt hela tiden?

Låt mig få ha mina tics ifred, varför ska allt ifrågasättas hela tiden?

Jag kan förstå att det kan stressa upp folk men för mig är det lugnande.