Kvällstankar.....

Min mamma lever med psykisk ohälsa och hon har varit sjuk hela mitt liv eller så långt jag kan komma ihåg, hon har legat inne på psyket många gånger och när mamma har varit och vilat upp sig så har farmor kommit sättandes.

Många gånger har jag hört min mamma gråta i duschen, varför vet jag inte och jag har aldrig frågat.

Jag har levt i hennes fantasivärld med aliens och ufos och andra saker, hon har gjort mig mörkrädd, visst tror jag på ufon och har läst mycket om ämnet när jag blev äldre.

Ibland visste jag inte om det var fantasi eller verklighet som barn som jag levde i för jag levde i min mammas värld och jag är osäker på om min mamma vet skillnaden alltid.

 Jag vet att jag hade svårt med det ofta och trodde en massa saker som jag ännu inte vet om det är sant eller fantasi.

Kommer ihåg jag var 12 år, vi hade åkt till farmor och farfar över en helg jag, mamma och pappa och när vi är hos farmor och farfar så kommer min pappa på den briljanta idén att han vill skiljas och säger det till mamma, vilket slutar med att hon springer rakt ut i skogen och är borta flera timmar, till slut far pappa och söker efter henne och hittar en gåendes på väg hem.

Så den gången blev det ingen skilsmässa fastän de skilde sig flera år senare, egentligen borde de nog aldrig gift sig överhuvudtaget.

Jag tillbringade många helger hos farmor och farfar då min pappa söp så jag lämnade morsan i sticket men jag orkade bara inte se skiten varje helg.

Ringde farmor och sa nu är det hålligång igen så jag kommer med kvällsbussen, några timmar senare satt jag på bussen och visste att farfar kom till stora vägen och hämtade mig där, det var så skönt att bara koppla av och spela bingolotto, äta gott och bara vara så på söndag kväll tog jag bussen hem igen.

När jag blivit äldre har jag ofta funderat på vad min mamma hittade på när jag inte var där och umgicks med henne, kanske tittade hon på TV. 

Kanske var det hela livssituationen med mig och sedan min supande pappa på det.

Det blir alltid så sent när jag sätter mig med att skriva på bloggen, orden flödar inte som de annars gör när jag tänker inne i mitt huvud på vad jag ska skriva om, hur jag ska lägga upp det hela.

Blir sällan som jag tänkt mig ändå tråkigt nog. 

Min pappa sa många gånger att jag kommer bli lika tokig som min mamma så min största skräck är att bli som min mamma.

Jag känner att jag är så grymt lik henne, vi äter samma mediciner för psykisk ohälsa.

 Har ju sprungit på BUP och vuxenpsyk, varit inlagd på båda.

Sedan vill jag ju att det ska bli bra formulerat, vilket det kanske inte alltid blir.

Jag och mamma spenderade en vecka varje sommar hos min mormor i Finland när jag var yngre och det var roligt fast min mormor fick jag aldrig riktigt något grepp om, hon berättade sällan saker om sig själv, det mesta vi vet om min mormor har min mammas moster berättat åt oss efter att min mormor dött.

Mamma brukar alltid säga när vi pratar om mormor att hon kunde lika gärna varit rysk spion.  


Öppnade balkongdörren behövde få in ny luft i vardagsrummet.

Näää, nu får det vara bra med detta.